Det finns ljusglimtar, men det borde finnas fler.

Hej på er.

Hoppas att sommaren varit bra, och att ni precis som jag flyttade hela köket utomhus. I alla fall mitt eget. Restaurangköket fick stå kvar. Miljö och hälsa hade hoppat jämfota annars. Så det var helt enkelt bäst att lyda.

Jag har under mina första matologier/krönikor pratat om sådant jag tycker om. Sånt som ligger mig varmt om hjärtat.

Denna gången blir det lite annorlunda…

Jag är uppväxt under ganska normala förhållanden tror jag. I en lite by utanför Helsingborg. Jag har gått i skola och fått lära mig plus och minus. Och multiplikationstabellen. Jag fick tidigt lära mig engelska och ”mor ror”. Och sjunga alfabetsvisan. Och med Ann, fluortanten som förpestade min tillvaro en gång i veckan. På rasterna lekte vi. Vi sprang, spelade fotboll och ”Röda och Vita Rosen”. Och allt detta gjorde jag med energi över, så att jag när jag kom hem kunde träna fotboll, och vara ute och springa tills mörkret slog in. Då gick man och lade sig, och var helt slut, för att nästa dag upprepa allting igen. Och mkt av detta har jag en enda sak att tacka för. I Ekeby fick vi bra mat, lagad på plats i skolan av kärleksfulla Mat-tanter. Det gav oss energi att hålla fokus på skolan, samtidigt som vi fick energi att göra oss av med på raster. Allting gjordes från grunden, och det togs inga genvägar. Det är tyvärr inte jättevanligt idag med sådana kök. Det är centralkök som gäller, och slantarna hålls det hårt i. Våra barn får helt enkelt inte den energi som behövs för att orka prestera. Det gör mig oerhört ledsen.

 Men som sagt. Det finns.

 Ett av dessa Ställen är Elinebergsskolan i Helsingborg. Där styr min ”bonusmamma” köket med järnhand. Det tas inga genvägar. Hon lagar mat från grunden. Och hon gör det bra. Så pass bra att hon i fjol kom tvåa i en tävling. ”Årets Skolkock”. Tvåa i sverige på att laga mat till dem som är vår framtid. Det är ingen slump att just Elinebergsskolan ligger klart över medel på Nationella prov m.m. Eller att många framgångsrika lokala idrottare gått just där. Och det som är det bästa av allt. Hon visar att det även med en ganska stram budget går att laga fin mat. En buget som inte borde få lov att vara stram. Det är ju de människor som ska föra arvet vidare vi pratar om. Där om någonstans, har vi inte råd att spara in…

 Och då kommer jag osökt att tänka på de som tagit oss dit vi är. Våra äldre. Det som byggt upp den svenska ”jävlarannamman” med fläsk och kokt potatis. De som skapat förutsättningarna för våra liv som det ser ut idag. De har gjort ett kanonjobb. Och hur tackar vi dom för det? Med ”skräp”.

  Min mamma ägde en gång i tiden ett äldreboende som fungerade, och än idag fungera på samma sätt som Elinebergsskolan. All mat lagas från grunden på plats i köket av kärleksfulla kockar. De äldre där har alltid mått kanon, och det var det vårdhem i sverige som hade längst kö för att få bli vårdtagare. Vårdtagarna mådde bättre här än någon annan stans. En slump? Knappast. Det är maten  mina vänner! Ordentligt lagad mat är förutsättningen för ett värdigt och energirikt liv. Inte mat som är lagad i cetralkök av den som fick jobbet för att de kunde göra det billigast. Det är hemskt att tänka på, och det gör mig arg.

 

Jag är uppväxt på ordentlig mat. Jag har alltid haft ordentlig mat i min närhet. Det är vad som format mig till den jag är. Och det har gått ganska bra hittills. Det får mig att vilja utvecklas som kock, väcker min kampvilja att visa de som vänder på varje krona för att spara in på de viktigaste människorna som finns. De som tagit oss hit, och de som ska föra oss vidare…


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se Matbloggstoppen