foodges

I lördags satte jag mig i bilen för att åka upp till Passion för Mat. En matmässa i göteborg där kärlek och passion till mat och råvaror verkligen står i centrum. Med mig i bilen hade jag 80-tals-prinsessan Pernilla, även känd som Mästerkock i mitt eget kök, och Vitlökens obestridde herre Christian Nordahl. Det blev som väntat en bilresa med mycket tugg om mat.

Uppe i göteborg hämtade vi upp Matinnovatören från Katrineholm. Per hade tagit tåget till Göteborg och åkte med sista biten.

 

Väl framme vid Eriksbergshallen där mässan skulle vara, möttes vi av en hord med folk, och köer som minde om köerna på autobahn. Det var bomtjockt med folk, och det skulle bli en stunds köande för att komma in. Pernilla som hade ackrediterat sig som press, gled förbi i kön, och gick för att ställa oss i snålblåsten och frysa.

Då kom en tjej springande mot oss.

-          Det är ju foodges, sa hon. Och vi var ju tvugna att hålla med.

-          Kom här ska ni få smaka på nåt gott.

Tjejen kom från Meat the World och hade uppmärksammat mitt och Christers lilla Kobe-biff-äventyr. Kul att de lagt märket till det, tyckte jag och Per.

Meat the World stod utanför mässhallen och grillade sitt exeptionellt fina kött. Vi fick smaka på Black Angus ryggbiff. Black Angus är en nötras som är ansedd att ge bland det bästa köttet du kan få. Vi mumsade glatt på, och lovade att vi skulle komma tillbaka på vägen ut. Det gjorde vi oxå. Mer om det längre fram.

 

Nu var vi inne på mässan. Tjena vad med folk det var där. Helt otroligt. I kön utanför hade vi stött på Catrin och Martin. Två av mästerkockarna från gävleuttagningen. Snart var gänget samlat. Inne på mässan mätte Isabelle och Gunn upp. Nu var vi samlade. Utom Pernilla som värmde upp sig med en frukost. Men hon anslöt lite senare. Det var otroligt kul att träffa alla igen.

Nu började en resa som var totalt överrumplande. Jag blev igenkänd överallt. Folk hälsade och kom fram till mig och önskade mig lycka till. Jag var allas favorit i Sveriges Mästerkock. Hur kul som helst. Christian knappade mig på axeln, och sa att det var en liten kille som ville ha min autograf. Bakom mig stod en kille med block och penna i högsta hugg. Han skulle bli kock. Hans mamma sa att jag var sonens stora idol, och han missade inte en sekund av Sveriges Mästerkock. Själklart skrev jag en autograf. Blocket var helt nytt, och jag fick pryda pärmens första sida. Med ett stort leende på läpparna fortsatte jag igenom vimlet. Jag var på hemmaplan, och kände mig totalt och kompromisslöst lycklig.

Det kom fram folk från höger och vänster och ville prata mat, önska mig lycka till, ta foton med mig och ge mig tips. Det var snudd på overkligt. Jag började på riktigt förstå att Sveriges Mästerkock är sveriges största mathändelse.

Nu var vi framme vid stora scenen. Där skulle Herr Mannerström hålla en liten lektion i smaksättning. Han var dock försenad, och det skulle bli svårt att få med allt. När han intog sin plats på scenen var det som at världen stannade upp. Det är inte bara jag som hyser stor respekt för denna herre. Han är svensk matlagnings obestridde nestor, och hans ord lyssnas till med stort intresse.

Nu hände då det som var mässans konstigaste och roligaste upplevelse. Herr Mannerström hade fått syn på min keps. Han släppte allt han hade och bjöd upp mig på scen. När jag börjat flytta mig uppåt fick han även syn på Pernilla och resten av mästerkockarna. Vi entrade scenen allihop. Helt plötsligt var vi i centrum. Per offrade sig för konsten och stannade kvar med kameran i högsta hugg.

-          Nu ska vi testa mästerkockarna, sa Mannerström. Ni får varsin bit Salmalax och tio minuter på er att laga nåt.

Vi delade in oss i två lag. Jag och Pernilla bildade lag skåne, och Catrin, Martin, Isabelle och Gunn, bildade lag Göteborg..

Helt plötsligt var jag tillbaka i stockholm. Tävlingsnerven bubblade upp, och allt kändes hemvant på nåt vis.

Jag och Pernilla pratade ihop oss, och kom fram till att sashimi var vägen att gå. Jag fick fatt i en kniv och började skära grönsaker som om mitt liv hängde på det.

Pernilla började skära lax och göra marinad och vinägrett. Av hennes skakande händer att döma, var även hon tillbaka i Stockholm. Hon skakade som ett asplöv. Vi två hade ju gått till final. Vi kunde ju inte förlora. Här nånstans hörde jag Catrin säga åt Mannerström att hålla tyst. Oj. Så kan man väl inte göra. Men Catrin är Catrin, och det kom naturligt. Mannerström höll ett vakande öga över sina adepter.

Tror faktiskt att även han förflyttade medvetandet till stockholm.

 

 

Tiden gick fort, och med darrande händer slutförde Pernilla upplägget.

Det blev :

Sesam och honugnsmarinerad sashimi med gurka och rättikssallad i en Champagne och honungsvinägrett- Det smakade fantastiskt. Bra jobbat Pernilla!!!

Båda lagens tallrikar åkte ut i publiken, och dessa skulle utse en vinnare. Herr Mannerström bestämde dock att det skulle bli oavgjort. Jag och Pernilla var dock rörande överens om att vi var snäppet bättre.

Efter denna totala urladdning var det dags att spana in resten av mässan. Jag, Per och Christer knatade runt och smakade på allt från renkorv till tryffelbearnaise. Vi mådde som prinsar. Livet lekte, och vi fick vara med.

Vi kom fram till en monter där Stafva Gårdsmejeri hade provsmakning av deras ostar. En an min kompisar jobbar på Mejeriet, och hade lovat att jag skulle få lite ost at smaka. Jag presenterade mig, och förklarade vem jag var.

-          Jag har en påse ost till dig. Robban har skickat bud.

Jag fick en hel påse med ost, och dessa kommer att provsmakas och betygsättas här på bloggen lite längre fram. Jag kommer även att kpmponera en rätt med någon av ostarna i. Det kommer att bli kanon. Smakade lite grann på ostarna i montern, och de var fantastiskt gouda.

Jag vet, men vi var faktiskt i göteborg...

 

Dagen började gå mot sitt slut, och vi började bege oss mot utgången. Det var en fantastisk dag, och leendet var fastklistrat.

Utanför väntade åter Meat the World. Jag och Per gick fram och köpte på oss Black Angus Entrecote och Pata Negra fläskfilé. Dessa magiska bitar kött ska vi tillaga i helgen, och recept och bilder kommer upp på bloggen så snart vi kan. Men jag kan lova redan nu. Det kommer att bli magiskt!!!

Det var dags att åka hem, och vi satte oss i bilen. Per hoppade av vid stationen, och jag Pernilla och Christian styrde nosen mot söder. Trötta, mätta, nöjda och överlyckliga åkte vi på e6 mot skåne...

Receptet på sashimin:

1/2 Salmalax
1/2 gurka
1 rättika

LAG
2 msk champagnevinäger
1/2 tsk honung
salt

SESAMSÅS
1 dl sesamsoya
1 tsk honung

Rostade sesamfrön
solrosskott

GÖR SÅ HÄR
1. Skiva laxen tunt, tunt.
2 Strimla gurka och rättika tunt.
3 Blanda lag och vänd ner grönsakerna i den.
4 Blanda soya och honung:
5 Lägg upp grönskar på en tallrik, lägg laxen ovanpå. Häll över soya-sesamblandningen. Garnera med solrosskott.

Andreas/Foodges

Den här månaden (som snart är slut) handlar Jennies matutmaning om något som ska vara lagat på egengjord deg. Mitt bidrag blir två pizzor med huvudsaklig inspiration hämtade från de svenska skogen respektive mat- och kvalitetsproducerande gårdar.

Fast bara nästan; ett par av ostarna är från italien - helt enkelt för att italienska ostar är så sjukt goda - och honungen är turkisk, använd för att den är flytande och fin och har en rikare smak än vad traditionell svensk bihonung har.

 

Att göra en egen pizza är både godare - och jag gissar att man säkert kan få det till att de är nyttigare också. De flesta hävdar att hemligheten bakom en god hemmagjord pizza är degen. Och det är sant, det är en avgörande faktor. Men lika viktigt är tomatsåsen och osten på pizzan (ost i plastpåse är no no). Och att man har en baksten.

 

Så här kommer receptet på en jädra bra pizzadeg och två fantastiska pizzor som följaktligen får heta Skogen respektive Gården.

 

Let’s start with the pizzadegen:

 

 

Deg

Nu mer gör jag alltid pizza på surdeg. Det blir otvivelaktigt allra bäst, krispigast, saftigast och godast (fick jag med alla superlativ nu?) och här är det vetesurdeg som gäller.

 

 

 

Det är såklart lite meckigare och kräver planering på ett annat sätt än att jäsa ihop en vanlig vetedeg. Men det är väl värt planerandet.

 

 

Dag 1

Börja med att sätta en surdeg (det kräver att du har en surdegsgrund att ta från). Det här är egentligen som att mata om en befintlig surdegsgrund. Rör ihop:

 

50 gr vetesurdegsgrund

100 gr vetemjöl

100 gr ljummet vatten

 

Ställ i en liten skål, täck över med handduk och ställ varmt och låt den jäsa över natten. Den skall bubbla fint.

 

 

Dag 2

Dags för steg två i skapandet av den perfekta pizzadegen; blandningen i maskin. Kör ihop:

 

200 gr vetemjöl

200 gr durumvetemjöl

surdegen från igår

300 gr vatten

1 dl creme fraiche

15 gr salt

och några gram jäst

 

Notera att det inte finns något fett i degen förutom creme fraichen. Det ska vara så.

 

Lös upp jästsmulorna i lite av vattnet. Kör sen alltihop i maskin i 20 min och när degen är sådär elastisk och skön så flytta över den i en ny bunke, täck med handduk och in i kylen för att jäsa.

 

 

Ännu senare

Normalt så jäser man den över natten. Jag testade dock Jeff Varasanos (kungen av home made pizza) sätt att jäsa deg, dvs upp till sex dagar och lät min deg stå i kylskåpet från söndag till fredag. Det är såklart inte nödvändigt, att jag gjorde det var mer för att se vad den långa jäsningen fick för effekt på degen.

 

Resultatet blev en mer utpräglad surdeg, rinnigare men fantastiskt doftande.

 

Så, oavsett om ni låter jäsa över natten eller i flera dygn så tar ni efter jäsningen fram degen och jobbar ihop den med mjöl (hälften vete hälften durumvete) på arbetsbänken. Dela degen i 4 delar och rundriv varje del för sig till 4 bollar. Det behövs en hel del mjöl eftersom degen är ganska lös och rinnig.

 

 

 

Låt bollarna jäsa ett par timmar eller över ännu en natt i kylskåp. Sen är de reda att plattas till.

 

 

Tomatsås

Till pizzan som jag kallar för Gården kokar jag ihop en tomatsås, Kryssa, skålla och skala tomaterna, skär bort ”stockarna” och ta bort kärnorna.

 

Hacka tomatköttet och lägg åt sidan. Fräs den finhackade chalottenlöken och den finhackade vitlöken (aldrig pressa vitlök) tillsammans med chilepepparen i smör. Välj en eller två Jalapeño, liksom om du vill ha med mellanväggar och frön beroende på hur stor hetta du vill ha i såsen.

För mycket chile i såsen förtar dock övriga smaker på pizzan som min rekommendation är att vara ganska modest, bara så att hettan märks lite grann. Men det skall vara lite fräs i såsen. Glöm aldrig att smyga i en nypa salt i ett lökfräs, det gör underverk och hela skillnaden.

 

I med tomathacket i lök/chilefräset, Eftersom de tomater man får tag på så här års inte är särskilt söta så är det läge att söta på extra med honungen och sen balansera upp det med syran från vinägern. Smaka dig fram och salta mer om det behövs.

 

Låt koka ihop så att det inte är för rinnigt utan har en mer såsliknande konsistens.

 

 

Hjortronsås

Till pizza Skogen grundar jag med hjortronsås istället för tomatsås. Koka upp med en liten skvätt vatten. Använder du färska hjortron eller osötade frysta behöver de sötas och då är granbarrssirapen ypperlig till detta.

 

 

 

Salta och smaka av koket med vinäger så att du hittar en bra balans mellan sötma och syra - här ska dock sötman dominera. Personligen har jag också lite grovmalen svartpeppar i.

 

Inte heller denna sås skall vara för rinnig utan lagom trögflytande.

 

 

Förberedelser för pizzabaket

Sätt ugnen på högsta möjliga värme (min enkla gamla Husqvarnaspis har 275 grader som högsta inställbara värme så det är där temperaturen hamnar).

 

In med bakstenen (det är världens bästa uppfinning för brödbak - har du ingen. Gå och köp en direkt) i ugnen och låt den gå med från kallt till full värme (ca 1 tim). Stenen placerar jag ganska lågt i ugnen.

 

 

 

Fram med degbollarna och mer mjöl. Knåda bollarna kort, kort och börja sedan jobba ut dem till pizzabottnar. Jag jobbar på en underlägg som är ordentligt mjölat för att sedan lägga över bottnarna på baksidan av en plåt också den mjölad (detta för att lättare kunna flytta degen till stenen. Skall önska mig en pizzaspade i födelsedagspresent).

 

Tryck ut så mycket som möjligt med händerna fingrarna och lämna en liten, liten kant längst ut på pizzan.

 

När ugnen är tillräckligt varm (det tar nog en timme ungefär att få tillräcklig värme på stenen) är det dags att förgrädda bottnarna. Och eftersom ugnen inte är tillräckligt stor så blir det en pizzabotten i taget.

 

 

Om du fått över degen på en mjölad plåt är det bara att ”hälla av” den ner på bakstenen. Det är i detta moment som den tidigare så vackert runda pizzabotten nu landar på bakstenen i en helt annan form och således inte kommer att bli en rund och bildskön pizza.

 

Grädda i ett par minuter och håll koll på baket. När degen börjar få ljusbruna vackra fläckar av värmen är det dags att ta ut och hysta in nästa botten. Låt de förgräddade bottnarna svalna innan du lägger på fyllningen.

 

 

Pizza Gården

Skala och koka rödbetorna - starta i tid, de behöver koka en bra stund.

 

Rosta snabbt de svarta sesamfröna i en torr panna och strö över mangoköttet.

 

Bred på tomatsås över pizzabotten. Det skall inte vara för mycket så att pizzadegen blir ”blöt” - det går att breda ut mycket på ganska liten mängd sås. Pizzan skall dock vara täckt av sås.

 

Lägg på Tvärnöskinka, tunt skuren killing-salami, fint skurna rödbetor, mangokött med sesamfrön och bryt lite större bitar av Triveraosten. Placera gärna Triveran, mango och rödbetor i små grupper så att du får smakkombinationen av dessa i samma tugga.

 

Riv över rikligt med Testun al Barolo-osten och tillbaka in på bakstenen i ugnen. Grädda ett par minuter och håll koll så att inte pizzan blir bränd.

 

Ta ut ur ugnen, lägg på röd mangold och färsk oregano. Salta lite med flingsalt och ringla på lite kallpressad olivolja om du vill.

 

Serveras med Barolo Serralunga d´Alba

Lyssna på: Postcards from Italy med Beirut

 

 

Pizza Skogen

Skär tunna skivor av hjortfilen (halvfryst är det lättare att få bra tunna skivor). Salta och lägg åt sidan.

 

Bred på hjortronsåsen på pizzabotten. Lägg på rikligt med saltad hjortfile. Ringla lite olja över svampen, salta och peppra dem försiktigt och lägg på dem hela på pizzan.

 

”Klicka” på rikligt av granbarksosten. Den är i sig ganska frän i smaken men gifter sig klockrent med sötman i hjortronsåsen.

 

Strö över riven Manchego och Pecorino och in med pizzan i ugnen. Grädda ett par minuter  - och håll koll också på den här så den inte bränns vid av den höga värmen.

 

 

 

Ta ut, ringla lite kallpressad olivolja över och strö över med lite flingsalt. Hacka ärtskotten och strö över.

 

Serveras med en väl kyld Willi Schaefer Wehlener Sonnenuhr Riesling

Lyssna på: Say you love me med Simply Red

Maränger

 

Dessa maränger känns lite extra lyxiga då de är ganska stora och sega i mitten. Sega blir de när man vispar smeten varmt. De går att smaksätta på många olika sätt. Här är mitt förslag.

 

Ca 40 små maränger / 10 stora maränger

 

3 äggvitor (ca 1 dl)

1¾ dl strösocker

1 dl sötmandel, fihackad

2 msk O´boypulver

 

Sätt ugnen på 125 grader. Hacka sötmandel och blanda med o´boypulvret.

Häll äggvitor och socker i en rostfri skål och sätt i över en kastrull med varmt/sjudande vatten. Vispa med elvisp i 5 minuter och ta sedan bort skålen från värmen och vispa ytterligare några minuter tills marängen blivit sval. Den ska nu vara riktigt tjock och luftig. Rör ner mandel och chokladblandningen. Klicka lagom stora klickar på en plåt med bakplåtspapper. Grädda i mitten av ugnen tills marängen släpper från pappret.

Små maränger tar ca 30 minuter

Stora maränger tar ca 60 minuter.

 

En kaffe och en maräng, tack!

 

 

Berit/Foodgesgäst

Nu i helgen är det matmässa i Götelaborg. Passion för mat.
Två tredjedelar av Foodges kommer att vara på plats för att inspirireas till nya bragder. Vi sluter upp med ett helt gäng Mästerkockar under lördagen och minglar lite. Får ni syn på oss gäller samma sak som på årets kock. Kom fram och hälsa, och du kan få en fin present. Och så kan Per berätta om sin middag hos Landshövdingen i Sörmland, som han ska gå på i kväll...
Hoppas vi ses där och låter oss inspireras.

Foodges

Nästa etapp. Tidigt på morgonen blev vi väckta av juryn själva. De kom och knackade på våra dörrar och sömndrucket öppnade jag dörren, och utanför stod Herr Mannerström. Här kunde man inte ligga och dra, det var dags för nästa tävling. Vad har dom nu kokat ihop. Att dagen inte började med den sedvanliga bilturen till studion fick självklart tankarna att vandra iväg Åke som alltid tar sitt morgonkaffe på rummet hade tydligen öppnat i morgonrock.

Det blev en frukost som gick i 200. Sen var det upp till sviten, där Markus och Leif väntade.

-          Gnugga sömnen ur ögonen, det är dags för er nästa utmaning, sa Leif

-          Idag ska ni få känna på hur det är att vara krögare på riktigt. Ni ska få planera, inhandla och laga en tvårätters meny till oss i juryn, sa Markus

Yes. En lagtävling. Fasen vad kul det ska bli, tänkte jag, och förmodligen de andra oxå. Genast började tankarna fara i huvet om vem man ville ha i sitt lag. Hur ska lagen utses, hur ska...

-          Andreas och Jennie var goda att kom fram till oss. Ni ska vara lagledare för varsitt lag. Jennie du blir blå, och Andreas du blir röd.

Blått och rött. Vilken fantasi från meters sida var faktiskt min första tanke. Det har ju aldrig hänt innan att et blått och ett rött lag gått till urnorna. Eller hur var det nu. Dumhuvud. Koncentrera dig på det som är viktigt. Tur att förklädet inte var rosa. Jag klär inte i rosa... Vem vill jag ha i mitt lag. Jag bestämde direkt för att jag skulle försöka få Åke i mitt lag. Vi har en grym connection, och jag kände direkt att jag ville ha honom som Sous-Chef, min högra hand. Min planering slutade där. Jag ville välja resten i samråd med Åke. Jennie fick välja först, och föga överraskande valde hon Björn. Björn var en av mina kandidater till laget, men var dock orolig för att han skulle ha en något för stark vilja. Skönt att det beslutet inte var aktuellt. Jag valde Åke, och Jennie valde Louise. Louise ville jag ha i laget. Hon är juryns favorit, och otroligt duktig på upplägg. Men när jag såg att det blåa laget redan börjat jämföra tänder med varandra, insåg jag att det hade varit för många viljor. Jag valde mitt norrländska yrväder Linda. Hon är duktig och kommer att bli en bra lagspelare. Jennie valde Pernilla, och Jag ville ha Adam. Som gammal militär kan han både ge och ta order. Jag vet. Olyckligt ordval, men ändå. Jennie valde Ingrid. Ingrid är lite av en dark horse. Känslorna på utsidan, men lyckas alltid få till det. Det är hur hon fungerar i det blå laget som kommer att fälla avgörandet. Jag valde ume-tjej nummer två. Johanna. Denna friska fläkt som är så go. Nu var vi dock framme vid det oundvikliga. Kvar satt Jessica och Laleh. Jag vet precis hur det känns att vara den som blir vald sist. Många gamla otrevliga minnen bubblade upp till ytan, och jag tyckte väldigt synd om de två. Men man måste göra vad som krävs. Linda inte in det. Laleh stod inte överst på min lista. Hon hade visat att hon var väldigt lättstressad, och hade varit med i båda stresstesterna hittills. Jennie valde som väntat Jessica, och jag valde Laleh. Jag började direkt tänka på hur jag skulle få henne at känna sig lika viktig som oss andra fem. Han var ju preis lika viktig. Jag förklarade lite snabbt varför mina val föll ut som dom gjorde, och Laleh verkade acceptera det. Jag var noga med att poängtera att vi vinner som et lag och vi förlorar som ett lag. Skulle det värsta ske vill jag inte se att det ska utses några syndabockar. Skyll då på mig, för dåligt ledarskap.

Jag hade mitt lag. Och det var precis så det kändes. Vi var ett lag.

-          Nu skiter vi i vad det blåa laget har för sig, vi kör vårt race. De har en massa starka viljor i laget. Jag har tänkt ut en meny, som jag tycker vi ska köra på. Jag är öppen för förslag, men inte för 20-minuters diskussioner.

Mitt förslag togs väl emot, och vi körde en kort planering. Jag utsåg Åke till Sous-Chef, och föreslog att vi skulle gå och handla. Laget var med på noterna och på stressade tassar begav vi oss mot bilen som skulle ta oss till Hötorgshallen. Från denna stund vet jag inte mkt om det blåa laget. Vi hade vårt, dom hadesitt... För känslor och annat runt det blå laget rekommenderar jag Pernillas blogg.

Jag och Åke for i bilen, och från denna stund var både han och jag som förbytta. Taxichauffören i mig tyckte att man kan köra fortare, och Åke tyckte att pensionärer inte har ute att göra. Vi var ganska eniga om att Sweavägen inte var en rollatorparkering. Vi skrek och gormade, och chauffören taggades med han oxå. Testosteronnivån i bilen var inte att leka med. Men vi samlade oss och började fokusera på uppgiften. Det gjorde Emil, vår kära cahufför oxå. Han körde värre än mig. Jäklar vad det gick. Jag och Åke gjorde upp en strategi.

Vi hittar ganska väl i Hötorgshallen, och började planera vår inhandlingsrutt. Väl frame på hötorget tog testosteronet över igen. Emil kör i fullaste karriären in på kullerstenen utanför, rycker handbromsen och jag är ute ur bilen redan innan den stannat.

BRYT. Det där kommer vi inte att kunna sända. Det är för mkt. Omtagning. Emil gjorde en lite lösare inbromsning, och jag och Åke for iväg ner för rulltrapporna. Med devisen att alla här nere som vi skulle handla av, skulle komma att göra sina livs sämsta affärer... Men det var vi ärliga med. Och det gjorde dom. Sina sämsta affärer.

Vi for fram som ångvältar och handlade på oss det vi behövde... Allt gick som smort, och vi fick så pass bra priser att vi hade råd med både tryffel och pilgrimmsmusslor... Vi tackade de snälla handlarna, med en lätt vinkning när vi gick. De tackade oxå, men det tror jag att dom gjorde för att vara artiga...

 

Nu var det bilresa igen. Till studion. I bilen gick vi igenom vår varukorg. Vi hade allt. MEN... Vart är vårt steksnöre. En tabbe. NEJ. Den måste vi ha för att binda upp Renfilén. Vi fattade ett moget beslut att inte säga nåt till de andra. De behöver inte ifrågasätta mitt ledarskap. Dessutom hade Åke ett ess i rockärmen...

Nu var vi framme i studion, och det var dags tt sätta igång. Vi var före det blåa laget på plats. Med hela handen delegerade jag de uppgifter som vi redan var överens om. Vi var en väloljad maskin...

Linda stte igång med sin magiska pumpacreme, Johanna började med rödvinsåsen, Adam jorde soppan, Åke tog köttet och Laleh och jag skalade vad som skulle skalas. Allting flyter på. Ända tills Johanna kommer till mig och säger att såsen smakade glögg. VA? Har du nallat av vinet, tänkte jag. Vi hade ju en fin fond, och hon hade gjort som man brukar göra. Jag måste smaka av. JO. Glögg. Men vad fan. Vad är det för skitfond de sålt till oss. Jag ska ner på hötorgshallen orakad och med dålig attityd och reda ut saker. Men jag sa till Johanna att jag litade på henne, och att han skulle försöka rädda den. Det gjorde hon. Med bravur. Och ganska mkt smör och lite av steksyn från renfilén.

Soppan började ta form även den. Jag ville ha mer syra, och fick medhåll. Potatisen var i ugnen, och Åke hade stenkoll på köttet. Han fick rejält med kritik från Per Morberg för sin metod.

-          Så där kan du inte göra. Det kommer aldrig att gå. Men hur tänker du osv osv.

På sant Morberg-maner.

-          Så där gör man idag. Det är det bästa sättet att försäkra sig om rätt kärna och bra temperatur, sa mannen som vunnit flest titlar inom matlagning i sverige. (Markus Aujalay)

Per tystnade. Åke fick köra sitt race...

Bara ibland kollade jag över axeln mot det blå laget. De verkade inte lika organiserade som vi, och mitten stod Jennie likt en tyrann och delegerade...

 

Vi var i fas. Såsen hade gått från glögg till fu**ing spectacular och pumpacremen gjorde mig beredd att fria till Linda där och då.

Soppan var himmelsk och köttet var magiskt. Vi började närma oss servering. Jag smakade och det knu**ade i munnen...

Vi var överallt. Det var fantastiskt att se. Poesi i rörelse när våra rätter tog form...

Nu var det dags att lägga upp, och tiden gick mot sitt slut.

-          Mat i luckan.

Vi var klara. Vi hade två rätter som skulle platsa på vilken michelinkrog som helst. Shit vilken laginsats. Jag är rörd och stolt över mitt lags insats. Ni var bäst idag!!!

 

Nu var det dags at gå in till juryn. Vår soppa fick som väntat väldigt bra omdöme. Och även varmrätten var kanon. Att jag sen blev kallad för hjälte och fick mycket beröm för mitt ledarskap, var bara grädde på moset. Min idol Mannerström sa att hans gamla kockhjärta slog några slag extra när han såg mig idag, men det är inte svårt att vara en bra ledare med ett sånt lag.

 

Nu skulle juryn avkunna sin dom. Vi hade ställt fram de fyra bästa rätterna i tävlingen hittills och det hade varit ett ren helvete att skilja oss åt. Men det blå laget var bättre.

Ridå ner. Jag vill försvinna från jordens yta. Jag var helt förkrossad. Jag led. Jag ifrågasatte mig själv och min roll. Återigen hade jag gett allt, men inte räckt till. Men det var i mitt ledarskap jag letade bristerna. Jag tar på mig den här förlusten. Ingen skugga ska falla på mitt fantastiska lag...

Nu var det dags för stresstest. Mitt första. Vi skulle göra en pärontarte efter förlaga.

-          Tjena Kerstin. Jag har aldrig gjort paj i hela mitt liv.

Jag började packa väskorna i huvet.

Men. Det här stresstestet kom inte att handla så mkt om päron, utan om blod. Laleh skar sig väldigt illa, och tappade fullständigt kontrollen över sig själv och sina nerver. Jag led med hene, men jag var tvungen att köra mitt race. Jag ställde fram nåt som eventuellt med fantasi skulle kunna likna en dålig tarte.

Laleh hade inte presterat, förståeligt nog och hon fick lämna tävlingen. Kanske var det ändå rätt. Hon hade ju underpresterat hela vägen. Men hon var en klippa i mitt lag, och jag är övertygd om att hon kommer att bli saknad...

Nu ska man bara ladda om. Det blir svårt. Jag hävdar ändå att vår mat var bättre, och att det blåa laget vann för att juryns favoriter var med där. Låter kanske bittert, men de lagade ju inte ens nåt som förrätt. Det var snyggt upplagda färdiga råvaror...

 

Andreas

Ny dag, nya utmaningar. Idag blev vi väckta ganska tidigt på hotellet. Vi skulle samlas i sviten. Det blev en snabb frukost och sedan upp till 10:e våningen. Där väntade en lagutmaningen. Jag fick reda på att jag bivit utsedd till kökschef för det röda laget. Nu skulle vi välja lag i sann mellanstadieanda. Med etta-välja och allt. En ganska rå och känslokall metod. Det är alltid nån som blir vald sist, och det är naturligtvis ett tungt slag för denne person. Jag skulle även i mitt lag utse en sous-chef. Min högra hand. Mitt lag kom att bestå av mig, Åke, Laleh, Linda, Adam och Johanna. Jag beslutade att Åke skulle vara min Sous-Chef. Ett bra val. Jag kände direkt att vi hade en fin laganda, och att vi tänkte någorlunda lika. Men jag kände direkt att jag behövde anta en stark ledarroll. Jag fick lära mig vikten av ett starkt och tydligt ledarskap under min tid till sjöss. Men även att man måste vara ödmjuk i sitt ledarskap. Nåot jag tror att jag lyckades med...

Vi fick vars 700 kronor och besked att det stod en bil utanför som skulle ta oss till Hötorgshallen. Vi fick även några minuter att prata oss samman inom laget. Efter vårt lila lagsnack begav vi oss till hötorgshallen med slirande däck och vrålande motorer. Väl framme satte jag och Åke igång ett prutande som skulle få Thailändare i turistfällor att fly. Vi kom över allt vi ville. Nästan. Vi missade en liten detalj, men vi bestämde oss fr att inte berätta för laget. Det skulle kunna göra oss svagare. Väl framme i studion var det så dags att laga mat. Vi skulle göra en Jordärtskockssoppa med halstrad Pilgrimmsmussla och smörstekt tryffel. Och till Huvudrätt blev det lågtempererad renfilé med tryffelpotatis, rödvinsreduktion och en vaniljsmakande pumpacreme. Jag kände definitivt att vi hade en vinnare. 

- Mat i luckan.

Vi var klara med en rätt som skulle platsa på vilken finkrog som helst... Men ödet ville annorlunda. Vi förlorade tävlingen och utslagstävlingen var ett faktum. Där skulle det göras pärontarte. OMG. Jag kan inte baka... Men det gick bra, och jag är kvar i tävlingen ett tag till... Laleh fick lämna oss, och det var nog ingen som inte tyckte att det var hennes tur. Men hon kommer att bli saknad...

Jag kommer att skriva en utförligare behind the scenes med bilder och mitt sedvanliga ”skriv som du tänker” och publicera under morgondagen. Kom tillbaka in i morgon eftermiddag och se vad som verkligen hände...

Andreas

Christer hade gjort en beställning från Meat the World innehållande bl.a. en jättefin bit Kobe-biff. Han bjöd upp mig till Tyresö så att vi kunde tillaga den tillsammans. Det var inte svårt att tacka ja till den inbjudan. Jag gjorde en roadtrip via Per i Karineholm där vi spelade in lite videobloggar, sen vidare mot Tyresö. I tyresö väntade Christer med familj på mig, så att vi kunde ställa till med årets lätt dyraste anrättning. Det blev en stunds funderande, men vi kom fram till att tryffel är gott. Vi bestämde oss för denna anrättning. Kobebiff är dyrt, men det är värt varenda öre. Har du inte tillgång till Kobe-biff kan du använda en riktigt välhängd Entrecote. Det blir inte samma sak, men fortfarande sanslöst gott...

4 port

1 kg Kobebiff eller motsvarande mängd Entrecote.

1 bit färsk Tryffel (gärna Gotlandstryffel)

2 Bakpotatis

200 gr babyspenat

En Schalottenlök

8 skogschampinjoner

Smör

1 dl vispgrädde

1 dl mjölk 3%

1 msk gräddfil

2 ägg (vitorna)

Salt och Peppar

 

Börja med att tända grillen.

Sätt ugnen på 225 grader. När den är varm så ställ in potatisen som du delat i två halvor.

 

Kobe-biff:

Skär biffen i fyra tjocka skivor. Salta och peppra. Grilla den snabbt på bägge sidor. Den ska bara få yta och vara fint röd innuti. Gillar du välstekt kött, kan du köpa nåt annat. Det vore rent slöseri och borde vara straffbart att steka så fint kött välstekt. Så det så.

Babyspenat:

Hetta upp en stekpanna med lite smör. Steck fint hackad lök och skivad svamp. Ge lite färg. Lägg i spenaten. Spenaten krymper snabbt, så var beredd att ta ur precis när den börjat krympa.

 

Tryffelskum:

Hetta upp grädde blandat med mjölk och gräddfil. Lägg i tre tunna skivor tryffel och låt den ligga en god stund. Grädden ska ta smak av tryffeln. När grädden smakar ordentligt med tryffel, lyft ur skivorna. Låt svalna och vispa i äggvitorna. Häll blandningen i sifon, och ladda med två patroner. (Har du ingen sifin, kan du innan servering hetta upp grädden och vispa upp ett skum på ytan. Gör du detta så skippa äggvitorna.) Ställ sifonen i ljummet vatten fram till servering.

 

Smörstekt tryffel:

Skiva och hacka fyra tunna skivor tryffel. Stek i en rejäl klick smör.

 

Servering:

Lägg upp de fina biffarna på tallrik. De ska vara i centrum. De är vad hela anrättningen handlar om. Lägg upp potatisen och spenaten. Spritsa en rejäl ”maräng” med tryffelskummet på potatisen och ringla den smörstekta tryffeln över köttet... Det behöver inte vara särskilt snyggt. Här sitter allt i smaken. Tycker du inte att detta är gott, är du förmodligen från en annan planet, eller så bör du omgående söka upp en doktor och kolla dina smaklökar. Det var definitivt det godaste jag ätit, och jag får nog medhåll från Christer och hela familjen Söderberg.

 

Ät och njut. Det är sådana här saker som gör livet så fantastiskt. Det gör livet värt att leva. Och ja. Man kan grilla mitt i vintern...

 

Andreas/Foodges

Varför inte en somrig sallad så här i vinterkylan. Jag vet att det går emot mina principer om säsong och närproduktion, men ibland måste man påminna sig själv om att det kommer en sommar. Mitt i djupaste vintern. Jag och Christer lagade en liten anrättning med Kobe-Biff och tryffel. Då Körde vi denna sallad som starter. Fantastiska smaker och syran från jordgubbarna möter balsamicon på ett magiskt sätt... Om du vill drömma dig bort till sommaren med grill, sol och picknickande så gör denna. Den funkar givetvis bra i sommar oxå...

 

4 port

12 Sparrisar

12 Fina jordgubbar

Vårknytten (machésallad)

12 Mexicotomater (små söta tomater)

1 bit lagrad Pecorinoost

Olivolja. (Köp en lite dyrare. Det är det värt)

Balsamico (gärna en lagrad)

Lite flingsalt och svartpeppar

 

Koka upp lite vaten i en kastrull och förbered en skål med vatten och mkt is. Koka sparrisen i exakt n minut och lägg omedelbart över i isvattnet. Isen gör att kokninger avstannar. Detta gör man för att koka bort lite av det träiga i sparrisen. Detta steg kan du hoppa över om du har färsk svensk fin sparris. När sparrisen kallnat lägg dem på grillen. Ja. Man kan grilla mitt i vintern! Annars grilla dem i grillpanna så att de får fin färg.

Skär upp jordgubbarna och tomaterna och arrangera allt på en tallrik. Drissla over olivoljan och balsamicon. Dra ett varv med pepparkvarnen och strö över lite flingsalt. Hyvla över Pecorinon...

Voila. En smarrig sommarsallad i vintermörkret.

Christer och Andreas/Foodges

Cupcakes

 

Saftiga och lyxiga muffins, fyllda med nougat och mandel och med en förförisk glasyr.

 

ca 15st

 

2 ägg

2 dl socker

1 dl flytande margarin (100 g smält smör)

2 dl vaniljyoghurt

4-5 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

2 tsk vaniljsocker

4 msk kakao

1 dl mandel

ca 100 g nougat

 

Glasyr

100 g Philadelphiaost

ca 2 dl florsocker

rivet skal från en halv apelsin

strössel

 

 

Vispa ägg och socker pösigt i en skål. Rör sedan försiktigt ner margarin och yoghurt. Blanda vetemjöl, bakpulver, vaniljsocker och kakao i en annan skål. Blanda mjölblandningen försiktigt med äggsmeten. Hacka mandeln grovt. Skär nougaten i ½ cm bitar. Blanda försiktigt ner mandel och nougat i smeten. Skeda upp i muffinsformar.

Grädda i 225 grader i ca 15-20 minuter.

 

Blanda ihop Philadelphiaost, florsocker och det rivna apelsinskalet. Spritsa glasyr på de avsvalnade muffinsen. Garnera med strössel.

Liten cupcake - kanske till buffebordet.   

Förföriskt goda och väldigt lätta att göra.

 

Berit/Foodgesgäst

Torrmarinerad helstekt entrecote

 

600-700 g hel entrecote

2 msk hel rosépeppar

1 msk hel grönpeppar

1 msk hel svartpeppar

1 msk hel vitpeppar

10 st korn av kryddpeppar

1 tsk rosmarin

1 msk flingsalt

100 g smör.

 

Putsa entrecoten ren från hinnor o dyl. Lägg alla kryddor och saltet i en mortel och mortla tills alla kryddor är krossade. Rubba och gnid in kryddorna runt hela entrecoten.

Bryn det på stark värme runt om i 2 msk av smöret.

Lägg köttet i en långpanna. Stick en köttermometer i köttet och stek mitt i ugnen.

Klicka på resten av smöret på entrecoten

Stek köttet ca 1 1/2 timme till en innertemperatur på 55 grader för rött kött och 60 grader för rosastekt. Ös då och då.

Låt köttet vila under folie ca 10 minuter innan det skärs upp, ös några gånger under tiden.

 

 

Per/Foodges

Ny dag, nya utmaningar. Leif har lämnat oss och vi är 13 kvar. Återigen begav vi oss till skådeplatsen för det förra stora italienska slaget. Man kände fortfarande doften av bataljen som stått här tidigare. Det var en överväldigande doft av strid. Fast det doftade Basilika och Risotto... Och väldigt mycket congac...

 

Vi samlades åter framför köken, nöjda och glada att vi fortfarande var vid liv. Ett liv som med ett enkelt misstag kunde släckas. Vi fick reda på att vi skulle få se mästaren in action. Leif ”MIN IDOL” Mannerström skulle laga en av sina paradrätter. Som vi sen skulle kopiera. Det är som att måla Mona Lisa. Det är som att skriva Händels Messias. Det är som att bygga pyramiderna. Utan hjälp av utomjordingar... Det är med andra ord en ganska tuff utmaning. Men kul, det ska det bli.

 

Leif satte igång. På ett nästan majestätiskt sätt rörde han sig vid spisen. Det var som att se på när daVinci Målade just Mona Lisa. Han var öm och kärleksfull. Han visade råvarorna en respekt som jag bara sett i Italien. Han nästan smekte av filéerna av fisken. Det var nästan erotiskt. Ja. Jag är konstig.

Han kokade fonden, och han kokte potatis. Vi såg spänt på, och jag vet att åtminstone några av oss hoppades att han skulle göra ett misstag. Det skulle gjort honom mänsklig. Men icke. En gång var såsen på väg att koka över, och några av oss hajade till. Då lyfte han lugnt bort kastrullen, och sa med ett lite pillemariskt leende att han aldrig kokat över en sås. Nånsin. Jag tror honom. Det var så otroligt metodiskt. Lugnt. Sansat. Det var kort och gott perfekt... Det var poesi i rörelse.

 

Nu var det då dags för oss. Hur ska detta gå?

Jag började med potatisen. Vis från förra utmaningen vistte jag att den behövde tid. Sen var det dags att filéa fisken. Det gick som en dans. Tack till fiskaffären på högaborg. Den dagen praktik där gjorde verkligen nytta. Leif kom fram till mig just då.

-          Det där har du gjort förr...

-          Jo, det är inte första gången.

-          Fortsätt så...

Det gjorde jag. Knäckte till benen och satte min fond. Tog ut svängarna lite, och hade i räkskalen. Det tror jag att juryn uppskattade. Det såg så ut i alla fall... Jag lät fonden sjuda, och tyckte att jag fick fin smak på den. Pernilla i köket sidan om såg ut att vara i fas. Det var många som såg ut att vara det. Jag kände mig då ganska lugn. Det här har jag.

Men... Då var det bara en kvart kvar. Shit. Jag ligger ju faktiskt ganska efter. Såsen ville inte reda sig själv så som Leifs gjort. Jag förberedde en Burre Marniere. Smör och mjöl. Insåg att jag eventuellt skulle komma att bli tvungen att reda av såsen inna det skulle i ugn. Nu car det verkligen tight. Leif kom fram till mig och undrade hur det stod still.

-          Såsen går inte ihop.

Splash. Han slängde helt sonika i min redning. Utan förvarning eller frågan om lov...

-          Du kommer att tacka mig för det där, sa han bara och vände sig bort.

Men jag tackade inte. Det var en beskedlg klump redning han vräkte i, och det fick min sås att sluta koka. Tack för den. Nu e jag verkligen körd. Mosen var klar, och som vanligt helt felfri. Nä jag behöver inte vara ödmjuk när det kommer till potatismos. Jag är grym på mos. Kanske bäst... Haha.

Spritsa moset, och i med fisken, runt med såsen och in i ugnen.

-          Bli nu riktigt fin där inne. Svik mig inte. Framför allt. Döda inte Mona Lisa...

Dags att bli bedömd. Med darrande ben presenterade jag en form med mos, som precis börjat få färg, och en ganska blek sås.

-          Du har byggt ganska höga torn med moset, sa Leif

-          Vi har ju Kärnan i helsingborg tyckte jag.

-          Bra mos, tyckte Per..

-          Jag vet, tyckte jag.

-          ..., sa Markus

-          Jupp, tyckte jag

Alla rätterna smakades igenom, och till min stora förvåning hade nästan ingen lyckats med såsen. Jag är ärligt överraskad. Men lättad.

Jag fick ta ett steg fram med alla utom Max, Laleh, Johanna, Jennie, Björn och Åke.

Är vi bäst? Är vi sämst. Har jag spenat mellan tänderna, och var kommer den ifrån i så fall. Vi var inte bäst. Men vi var inte heller sämst. Huruvida jag hade spenat mellan tänderna, har jag fortfarande inte fått svar på. Vi var vidare i alla fall.

-          Björn, Åke. Ni var bäst idag.

Skönt för dessa två. Det var dom värda.

Men det innebar samtidigt att Laleh, Max, Jennie eller Johanna skulle lämna oss. Bara inte Max, tänkte jag. Vi hade en connection efter laxen i gävle, och han är en god vän.

Fisktemat skulle fortsätta. Nu skulle de laga varsin rätt. Vi fick snällt ställa oss på läktaren och beskåda. Jennie såg ganska cool ut. Laleh var som vanligt smått panikslagen. Max lallade på och underbara Johanna såg förhållandevis lugn ut. Det verkar bli svårt för Laleh. Hon hade svåra problem med matberedaren. Jag var ganska säker på att hun skulle få åka hem. Men det är klart. Hon gör något annorlunda, och det kanske smakar fantastiskt. Nu var tiden slut, och alla hade en rätt. Jennies gryta såg fantastisk ut, och Johannas andades Frankrike. Milles var ganska inbjudande, medan Lalehs inte såg god ut. Men man vet ju aldrig. Jag kan inte persisk mat, och det kanske smakade fantastiskt.

-          Ni på läktaren ska tillbaka till hotellet nu direkt. Ni får besked senare.

Nu väntade några långa timmar. Vi satt på hotellet och språkade. Den generella uppfattningen var att det nog var dags för Laleh att lämna oss. Då öppnades dörren. Irusande kommer Laleh, Johanna och Jennie. Mille var borta. Neej. Nej. Nej. En god vän hade stupat, och jag tror att alla var lite ledsna över att lill-Ernst fick åka. Det är en väldigt konstig sits när man ska vara både glad och ledsen samtidigt. Jag var självklart glad för de som klarat sig, men även jätteledsen över att ha förlorat Mille. Min kamrat hade stupat. Allt blev verkligt på ett ögonblick.  Mille kommer att bli en stjärna en dag. Men nu var det dags att ladda om. För i morgon börjar vi om på ny kula...

Andreas/Foodges

Klicka här för klippet

Alla hjärtans dag. En dag på året då man ska vara extra kär i den man är kär i. Måna lite extra om den där speciella personen. Personligen tycker jag att alla dagar borde vara alla hjärtans dag. Men gillar samtidigt att man får tillfälle att göra det där lilla extra. Det behöver inte vara nåt magnifikt eller storslaget. Även en liten gest kan vara nog. Men det är sannerligen romantikens dag. Även om en kall februaridag kanske inte är optimal. Eller är det just det den är? Man får krypa närmre och hålla om. Delad värme är ju dubbel värme. Typ. Det är kanske svårt att tro, men det bor en riktig liten hopplös romantiker i mig, som hela tiden vill se det där lyckliga slutet där de ”lever lyckliga i alla sina dar”. En klassisk middag med levande ljus, och en bra skiva, det är nåt speciellt. Eller en säng fylld till bredden med rosenblad. Den där första kyssen. Som får hela jorden att snurra ett extra varv just för er. Eller känslan av att vakna brevid nån, man verkligen älskar... Det mina vänner. Är romantik för mig.

Men romantik och mat då? Jag som inbiten matälskare tycker ju att mat i sig är romatik. Att laga en rätt för första gången, är som att vara blixtnyförälskad, och att laga en gammal goding är som att gå till sängs med sin älskade, efter år av kärlek, och fortfarande känna sig som en passionerad tonåring.

Förlåt, jag driftade iväg lite. Men sån är jag.

Romantisk mat kan vara så mycket. En god chokladdessert, vitt vin och räkor, ostron eller nåt med lite hetta som får igång hjärtat. Blir det tillräckligt hett, finns det ju anledning att göra sig av med lite kläder. Men det är ett annat avsnitt, och för den typen av underhållning, hänvisar jag till 90% av internet. Haha.

Råkar ni vara två som älskar att laga mat. Gör det tillsamman. Utforska smaker, lek med nyanser. När två personer lagat maten tillsammans i kärlekens tecken, gör det inget om resultatet inte blir perfekt. Stunden tillsammans väger mer än väl upp för det.

Laga något enkelt men gott om du ska laga till din vän. Men investera i lite förberedelser. Låt en skiva med Peter Lemarc rulla i bakgrunden. Lägg ner minimalt med tid i köket när sällskapet är på plats.

Foodges lägger här fram enbart förslag på vad vi skulle bjuda på. Det är enkla rätter, men med mycket kärlek. Det är två huvudrätter och två desserter.

 

Halstrad Torskrygg med Mandelpotatispuré och gräddkokta Rödbetor – En riktigt kärleksrosa anrättning.

Gai Phad Med Mamuang ( Strimlad panerad kycklingbröst med cashewnöter). - En het liten sak.

Triple layer, double chocolate cheesecake.  – Ren chokladpassion…

Banana Split – Oldie, but damn goodie.

 

Dessa rätter är väldigt enkla, men attans så goda. Bjuder ni på detta i kväll kommer ni att få allt ni önskar.

Avnjut tillsammans och lyssna till Peter LeMarcs: LeMarcologi

 

Och kom ihåg. Den viktigaste ingrediensen är kärlek...

Foodges

Recepten finns här nedan...

Triple layer, double chocolate cheesecake.

 

En helt magisk dessert. Iden till denna fick när jag läste en vänninas recept på en cheesecake med vit choklad. Det måste man kunna utveckla tyckte jag. Jag skulle laga en cheesecake till en kompis och hans flickvän. Då kom inspirationen igång, och desserten  var skapad i mitt huvud. Jag köpte på mig ingredienser, och lagade ihopen cheesecake med både vit choklad, och mjölkchoklad. Rörde samman allt i en smet och det blev en magisk cheesecake. För att citera Per Morberg. ”Den slank ner”. Jag serverade med en bärsås på hallon, blåbär och björnbär.

 

 

Men så begav jag mig till Per i Katrineholm, med idén om att den skulle delas upp i lager. Den skulle bli så mkt snyggare då. Det tog lite tid men resultatet blev över förväntan. Nedan följer recepten på båda två. Den i lager tar lite tid att göra, så om du ska göra den, får du börja i god tid. Annars tar den enkla inte fullt så lång tid, och du kan lägga tid på annat. Iofs så sköter det mesta sig själv i frysen.

 

Den enkla:

1 form

 

50 g smör

12 digestivekex

100 g vit choklad

200 g mjölkchoklad

1,5 dl vispgrädde

250 g mascarpone

Bär. Ta vad du tycker är gott.

 

Sätt ugnen på 200 grader.

Smält smöret och krossa digestivekexen. Blanda smör och kex och tryck ut i botten på en form med löstagbar kant. Baka av i ugnen ca 10 minuter.

Koka upp grädden och lägg i chokladen. Vispa tills chokladen har smält. Ta av spisen och låt svalna något. Rör i mascarponen och rör tills du har en helt len och slät smet. Häll ut i formen med kexen. Ställ i frys någon timme, tills cheesecaken stelnat. Ta ut en halvtimme före servering. Koka upp bären med lite vatten i en kastrull. Låt vattnet koka bort, och stänk i lite av nån god spritsort. Congac, mörk rom eller grand marnier är kanon... Servera till Cheesecaken. Voila...

Den lite svårare:

Botten på samma sätt med smör och digestive.

150 g vit choklad

150 g mjölkchoklad

2 dl vispgrädde

500 g mascarpone

Bär efter smak

4 gelatinblad.

 

Den här görs i omgångar. Börja med att göra botten som ovan.

Koka upp 1 dl av grädden och smält mjölkchokladen. Låt svalna och rör i 250 g av mascarponen. Häll ut i formen med kex/smör enligt ovan och ställ i frys. Koka under tiden upp bären och mixa sen slätt. Sila i finmaskig sil. När kakan stelnat koka upp bären igen och lägg i 2 gelatinblad. Låt svalna något. Koka även upp 1 dl vatten och lägg i 1 gelatinblad. Pensla den kalla kakan med vattnet. Detta skapar ett tunnt lager så att lagret ovanpå inte flyter igenom. När det tunna lagret stelnat, häll på bären med gelatin, och ställ i frysen igen. Nu kokar du upp resten av grädden och rör ner den vita chokladen. Och den sista av mascarponen, på samma sätt som tidigare. Gör ytterliggare ett skyddande gelatinlager med det sista gelatinbladet upplöst i 1 dl vatten. När även detta lager stelnat, häll på vit-chokladblandningen. Ställ kallt, och ta fram en halvtimme före servering.

(Mellanlagerna med gelatin stelnar väldigt fort då de ska vara väldigt tunna, och de penslas på ett kallt underlag. Tar bara nån minut).

Sen är det bara att njuta. På bilden har vi gjort ett chokladgrus på mörk choklad och maltodextrin. Ett ämne som binder fett... Men servera med en chokladsås gjord av smält mörk choklad och lite grandmarnier...

Njut!

Andreas/Foodges

Halstrad snabbrimmad Torskrygg med Mandelpotatispuré och gräddkokta Rödbetor. Jag har lagat det massvis med gånger, och både jag och de jag bjudit den på tycker att den snuddar på perfektion. När sötman från rödbetorna möter sältan från torsken  och det lilla bettet från senapen i grädden, skapas magi i gommen. Rätten är varken svår att göra, eller särskilt tidskrävande. Dock ska torsken dra i salt i kylen ca en timme innan tillagning, så lite förberedelse krävs. Det är verkligen det perfekta middagstipset för en fredagskväll. Snabbt och magiskt gott. Men man kan servera den som huvudrätt i vilken lyxmeny som helst.

Rödbetorna kokas i grädde smaksatt med senap. Här kan du välja en senap som du tycker är god. Personligen föredrar jag Dijonsenap. Man får lite bett i grädden, och det blir en fin kontrast med sötman från betorna. Just denna kväll provade jag med en skånsk lite sötare senap från Förslöv. Det blev lite sötare, men fortfarande jättegott. Ta den senap du tycker bäst om, och prova dig fram.

Koka Mandelpotatisen med skalet på, så kokar den inte sönder, och den behåller alla sina smaker. Det går i ett nafs att skala dom när dom är nykokta. Eller varför inte behålla skalet på. Som sagt. Prova dig fram. Har du lite tryffelolja i skafferiet, så droppa i ett par droppar i purén. Det smakar rubbat gott...

Torsken ska snabbrimmas i salt ca en timme. Detta för att dra ut vätska, och göra fisken lite ”köttigare”. Be din fiskhandlare att stycka upp portionsbitar till dig. Det gör dom så gärna. Skulle du inte hitta torsk, så går det bra med någon annan vit matig fisk. Som Sej eller Gös. Dock inte lax. Jag tycker inte att Lax är bra till just denna rätten. (inte ens om den är stulen). Nog pratat. Här kommer receptet.

 

4 port

 

4 bitar torskrygg med skinnet kvar

500 gr mandelpotatis

8 medelstora rödbetor

7 dl vispgrädde. 5 till betorna och resten till potatispurén (NEJ. Inget annant än vispgrädde duger).

1,5-2 msk dijonsenap

Smör

Salt

Svartpeppar

Socker

Vit tryffelolja

 

Sätt ugnen på 120 grader

 

Salta torsken runt om, och ställ in i kylen ca 1 timme.

 

Skala och skär rödbetorna i klyftor. (Använd gärna plasthandskar, så slipper du att bli rosa)

Slå upp 5 dl grädde i en kastrull. Gärna en sauteuse. Det blir jämnare värme i en sådan. Rör i en matsked dijonsenap. Resten av senapen smakar du av med innan servering. Salta och peppra. Sjud på medelvärme i ca 40 minuter, eller tills betorna är mjuka. Fortfarande med lite kärna kvar dock. Blir ett härligt crunch och det känns fin i munnen.

 

Koka potatisen med skalet på i lättsaltat vatten tills dom är helt mjuka. Skala om du vill när dom är färdigkokta. Värm upp lite grädde och smör i en kastrull. Mosa potatisen. Häll i gräddsmöret och vispa ordentligt tills moset är riktigt luftigt. Smaka av med salt peppar och en nypa socker. Droppa i två tre droppar tryffelolja.

 

Torka av avrunnen vätska på torsken med en bit papper. Hetta upp en stekpanna med en liten klick smör. Stek med skinnsidan ner ett par minuter tills skinnet blivit lite krispigt. Vänd och stek gyllene på andra sidan. Lägg över i en ugnsfast form, och kör in i ugnen med skinnsidan upp. Ugnsstek tills innertemperaturen är ca 52-53 grader. Ca 6-7 minuter. Fisken får inte gå över 55 grader. Då blir den torr och tråkig. Ta ett varv med pepparkvarnen. SALTA INTE. Fisken är redan salt från rimmningen...

Arrangera snyggt på en tallrik och avnjut tillsammans med ett gott vin. Gärna Rosé.

 

Andreas/Foodges

Då var dagen kommen. Det var dags att bege sig till den Kungliga huvudstaden, för att med blod svett och tårar kämpa sig mot titeln Sveriges Mästerkock. 2500 hade blivit 14, och jag var en av dom. Efter en tågresa som gjorde mig sjösjuk, landade jag på hotellet. Jag visades upp i sviten, och där väntade de andra deltagarna. Det var sjukt kul att träffa alla igen. Vi satte oss för att prata om allt mellan himmel och jord. Men det mesta handlade ju om mat. Hur hade vi laddat upp. Hade media uppmärksammat nåt. Adam visade plikttroget ut valda delar av Stockholm genom fönstret. Pekade med hela handen, gammal militär som han ju är...

 

Ganska snart dök det upp ytterligare bekanta ansikten, och nu var vi fulltaliga. I och med det, så var det då dags att bege sig till drabbningsplatsen. Matlagningens Colosseum om man så vill... Här skulle agnarna sållas från vetet. Här skulle stå strider som fick slaget vid ringmuren att blekna. Slaget vi Hastings är glömt, och Lord Nelsons tre berömda sjöslag, är ju nu trots allt inget annat än tre vita sträck på Flottans Kalle-Anka dräkt... Det här. Det är på riktigt. Nu kommer blod att flyta, och tårar att rinna. När 14 så passionerade människor drabbar samman, kan vad som helst hända. Det är dags att kyssa sin älskade farväl. Säga hej till vännerna, och till familjen ett snabbt och hoppfullt lyckönskande, med hopp om återseende. Huruvida jag kommer hem i ett stycke, står fortfarande skrivet i stjärnorna... Men med passion och en god portion tur, kan allt hända...

 

Först av all var det dags att spela in vinjetten. Vi fick alla varsin uppgift som skulle göras. Jag skulle strö flingsalt på en köttbit. Kan jag väl göra tyckte jag. Andra var dock inte nöjda med sina uppgifter, och började, på klassiskt rockstjärne-manér, klaga. Pernilla tänkte in flippa pannkakor och Maximilian ville jonglera med knivar. Pernilla och Linda kom ganska snabbt överens om ett byte. Pernilla var nöjd och det var Linda med. Men Maximilian fick inte sin vilja igenom. Han var lite småsur över det. Han gick till och med in till producenterna för att visa att han var grym på att jonglera. Tre tappade tomater senare blev det att pudra florsocker. Enda gången jag sett någon pudra florsocker på ett sätt som verkligen skriker ironi. En efter en spelades vi in, och jag tycker att vinjetten blev riktigt bra...

Nu var det då dags för tävling. Gladiatorerna samlades och framför oss stod juryn, likt Caesar, beredda att beordra oss till döden. Fast denna gång blev det Italien och två minuters shopping. Om du tror det är lätt, så ge dig själv 10 sekunder i varje avdelning på Ica att komma på nåt, gå sen där i från, utan att återvända. Hjärnsläpp kan drabba vem som helst... Men ett fantastiskt skafferi, det är det...

Jag var dock ganska klar över vad jag ville göra. Hoppades på att det skulle finnas nåt kött, helst kalv. Och det gjorde det. Jag gick in i skafferiet och tog en rejäl bit kalvinnanlår. Tomat, paprika, vitlök, ägg, parmesan, örter, mjöl, potatis och olja. Nu skulle det bli Piccata med rostad paprikasås och gnocchi. Tyvärr var potatisen av fast sort, och det kom att kosta mig hela tävlingen. Nästan.

Dags att sätta igång. Potatisen kokas med skalet på för att behålla sin stärkelse, så att det går att göra deg av den. Vispa, skolla, koka, skala, riva, hacka. Varför i helvete kommer inte potatisen i kok.

Mer riva, vispa.

Känner mig lugn.

Det är bara potatisen. BARA potatisen. Den bara helst sonika vägrar att koka upp. Jävla potatisjävel...

Men gör det andra.

Ugnen blir inte heller varm Mina parikor ser ut som nyplockade. Dom ska ju för i he-vete vara kolsvarta nu.

Lugn. Tiden räcker.

Men en rejäl köttklump i handen blev jag trygg för en stund.

Känna på potatisen. Som nu kokar. Stenhård. Aaaaahhhrgrhhh.

Paprikan då. Nja... Lite färg.

Mixar tomaten, som i det läget var det enda som blivit klart som det skulle. Skållade och skalade. Mixar med vitlök. Kollar paprikorna. Kolsvarta. YES. Skala. AAAJJJJ. Varma. Äsch, det är bara smärta. Ner i mixern. Mixa klart.

Inget lock på mixern, sås överallt. Förlåt Jessica. Snacka om nybörjartabbe.

Då kommer Marcus fram. Med något som jag uppfattade som ett lite hånflin frågar han mig hur det går.

-          Nu är det stressigt...

-          Vad e det du ligger efter med?

-          Allt...

Men det börjar påminna om en måltid. Men ingen potatis. 10 minuter kvar. Inte färdiga. Jag kommer inte att hinna göra mina gnocchi. Fan. Vad gör jag nu. Äh, jag får pressa dom. 5 kvar. Potatis mjuka. Ska jag chansa på gnocchi. Det kommer att bli tajt. Och varmt. Jag fattar ett beslut som resulterar i första gradens brännskada. Typ.

Jag lyfter upp potatisen och pressar den. Låter den svalna i två sekunder. Sen knådar jag ner mjölet. Jag ska med någorlunda lättbegripliga ord beskriva hur varmt det var. Aj. Ouch. Fasen. Varmt. H-vete. Aj igen. Puh.

Nja. Inte riktigt. Det var så varmt att jag misstänker att hin håle själv blev grön av avund, för att hans crib just då kändes kall...

”Vill du det här?”

Om jag vill. Jag glömde bort min smärta och knådade färdigt gnocchin. Juryn ifrågasatte aldrig igen mitt commitment.

Min rätt var klar. Det fanns inget vatten att skölja händerna i så jag fick bita ihop. Men. Jag var klar. Och med en hel sekund till godo. Jag e sååå gryyyym. (Sagt på stockholmska. Gryyyym i falsett)

Nu fram till juryn. Fick överlag ganska bra betyg. Kände mig nöjd.

Tre hade underpresterat, men jag var inte en utav dom.

Leif, Åke och Laleh fick stresstesta. Tiramisu.

Åke var lugn.

Laleh var tokstressad.

Leif spexade sedvanligt på.

 

Det var nästan meditativt att se Åke jobba. Han kommer att bli tuff att möta.

Laleh var överallt och ingenstans.

Leif drog en vits.

 

Avsmakning.

-          Leif. Din tiramisu badade i sprit. Hur tänkte du med det?

-          Congac... Gott!!!

-          Tyvärr tar din resa slut här...

 

Jag kommer att sakna Leif. Hans sköna inställning, har gett mig både ett och två skratt....

Andreas/Foodges

 

(FOTO från tv4play)

Pannkakor

 

2,5 dl vetemjöl

6 dl mjölk

3 ägg

½ tsk salt

50 gr smör

 

Blanda mjöl och salt i större skål/bunke. Tillsätt hälften av mjölken och vispa till en jämn smet. Häll i resten av mjölken, vispa sist i äggen.

Smält fettet och rör ner det i smeten, då behövs det knappt inget fett i stekpannan.

Det går åt ca ¾ dl till en pannkaka ½ dl till en liten pannkaka (Crêpe).

När ytan stelnat och har blivit matt är det dags att vända pannkakan och grädda andra sidan.

Ljus guldbrun kan man väl säga att rätt färg är. Tänk på att röra då och då i smeten, mjölet har en tendens till att sjunka till botten. Lägg pannkakorna på hög om du ska använda dem till crêpes, annars vik ihop dem.

Pannkakor är aldrig fel
Ät. Per/Foodges

Sista dagen i Gävle, och de sista 14 skulle tas ut. Jag sov ganska gott på natten, och det var nog tur. Jag hade ju gått igenom en hel del inför sista provet. Jag och fyra andra deltagare var de enda som fick göra alla utmaningar. Medan lökarna, äggen och fina fiskarna, satt och latade sig. Jag hade ångan uppe. Fick reda på av Per Morberg att jag hade gjort kött och potatis. Men jag hade gjort det bra, och var kvar i tävlingen.

 

Men nu väntade slutprovet. En mystery-box.

Det fanns 10 härliga råvaror under duken, och jag fastnade direkt för jordärtskockorna. Jag gör en helt sjukt god jordärtkockssoppa. Men kunde jag få ihop det med de ingredienser som fanns. Jag brukar smaka av med vinäger för att få syra. Men det fanns en citron. Det får gå. Jag kände mig ganska lugn, och gick metodiskt till väga.

Jag gjorde ett fänkåls och dragonsmör, och bestämde mig för att ha en bit majskyckling i soppan. Jag gillar ett matigt inslag i soppor. Rörde ihop soppan med hönsbuljong och grädde. Smakade av med citron. Smakade perfekt. Stekte kycklingen med smöret under skinnet. De andra runt omkring mig gjorde lite som jag förväntat mig. Puré på skockorna. Jag stack ut. Det kände jag som ett segervapen. Iden vi hade på oss bara flöt förbi, och så var det då dags för juryn att smaka sig igenom 30 tallrikar.

Per var först ut. De smakade av hans mat, men sa inte ett ljud. Inte ett ljud. Nu blev det ganska tryckt stämning. Skulle vi inte få omdömen på plats. Tittade på Per, och han såg ledsen ut. Men vad är det här. Jag trodde vi skulle få chansen att utvecklas. Och det gör man med konstruktiv kritik. Efter hand som maten smakades av ökade dock omdömena. Det spottades ut och berömdes om vartannat. Bara min soppa får vara kvar i munnen på juryn, tänkte jag. Det var dags för min soppa att smakas av. Per Morberg var först ut. Kul med soppa, tyckte han. Yes. Ett omdöme från Per jag kan ta med mig. Men det han sade därefter fick att vilja kräka.

-          Jag önksar att jag skulle kunna säga att det var äckligt, men det är det ju inte...

Vad i hela h-vete menar han. Han vill att min mat ska vara äcklig. Då var ju chokladsoppan kanon. Eller? Jag var en tropisk orkan på insidan. Jag ville bara gå därifrån. Men han tyckte ju trots allt att det var gott. Det snällaste han sagt till mig hittills.

Nu var det Marcus tur.

-          Jag gillar inte när man får äta soppa med kniv och gaffel. Soppa äter man med sked. Känns som sås och kyckling. Men det smakar fantastiskt.

Jag hade skurit kycklingen i vad jag ansåg som lagom bitar att äta en och en. Med sked. Men men. Det smakade fantastiskt.

Leif. Mannerström. Snälla tyck om det...

-          Jag tycker det är trevligt att se dig laga mat som du står för. Det är förbannat gott...

Min idol hade just kallat min mat för förbannat god. JAG ÄR KUNG. Nu kan folk säga vad dom vill. Jag har lagat en rätt som LEIF MANNERSTRÖM tycker är förbannat god. Min lycka var gjord. Om än bara för stunden. Jag har här att göra. Jag kan. Resten av avsmakningen stod jag bara och log. Utom när min kära vän Christer blev en av stackarna som fick mat utspottad...

 

BRYT. Lunch. Mer vit sås. Trodde jag. Mannerström kom nästan springande och sa åt oss att gå in och äta. Kocken hade nog dopat sig, för kan man få Mannerström att springa runt och hylla kålpudding, när man i tre dagar serverat vit sås till precis allt, då är anabola kökssteroider inblandade. Kålpuddingen var fantastisk.

 

Väntan. Nu skulle juryn överlägga, och besked skulle lämnas. I Greenroom satt 30 förväntansfulla amatörer och väntade på sitt öde. Leif Nöjd var just det. Nöjd. Han var klar. Per kom tillbaka. Snälla låt honom ha gått vidare. Men nej. Han och Gunnar fick nej. Två av mina förhandsfavoriter. Hoppsan Kerstin. Hur tänker dom nu. Jag blev mer och mer nervös. Jag kände mig rökt. Men de flesta sa till mig att vara lugn. Jag hade presterat, och borde gå vidare. Men det var ju precis vad jag tyckte om Per och Gunnar. Nu var det då min tur. Med hjärtat i halsen och på svaga skakande ben, var det nu dags. Min framtid skulle avgöras. Jag tog ett par djupa meditationsandetag, men det hjälpte inte. Jag rättade till kepsen, och portarna slogs upp. Där satt dom. På sina stolar. Jag stapplade fram.

BRYT. Du måste dra upp kepsen. Dina ögon syns inte. Omtagning. Nu var jag inte alls nervös. Inte det minsta, Inte ens lite. Eller hur var det nu? Jo, jag höll på att gå av på mitten. Jag var döende. Nära ett hjärtstopp. Knäna skakade värre än en slagborrmaskin på Kokain.

-          Hur känns det?

Gissa!!!

-          Du har guppat omkring rejält på gastronomins hav.

Mmm. Ge mig besked...

-          Jag tycker att du ska ta din båt, och ge dig ut på sjön.

Jaha. Och stanna där eller?

-          Och så ankrar du upp. I stockholms ström. Du har gått vidare.

Nu brast det. Fullständigt. Jag var tvungen att sätta mig på huk. Mina ben bar mig inte längre. Hade jag inte satt mig på huk, hade jag ramlat omkull. Det hade kanske blivit bra tv, men jag var inte sugen på smärta. Jag snubblade fram och kramade om juryn. Tårarna bara sprutade. Flera dagars kämpande och nervositet lämnade nu kroppen. Det var en känlomässig explosion.

Jag gick ut i Green room, och blev emottagen av de andra. Det kramades och skrattades. Men det var även ledsna känslor. Vissa fick ju beskedet att resan var över. En efter en fick deltagarna beskeden. Det var ömsom vin, ömsom vatten. Till slut satt vi där. Vi fjorton, som fortfarande kan bli sveriges första Mästerkock...

Maximillian, Jennie, Pernilla, Lousie, Ingrid, Adam, Linda, Jag, Åke, Laleh, Leif, Jessica, Johanna och Björn.

Andreas

 

(FOTO TV4)

Glädjen är total. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Självklart är jag ledsen för Per och Christer, men jag vet att jag har deras stöd genom resten av tävlingen.
  Det kommer en bakom kulisserna här ganska snart, men just nu håller vi på och spelar in vår första videoblogg. Under morgondagen kommer vi att finnas på plats i stockholm under finalen av årets kock. Är ni där, och får syn på oss. Kom fram och säg hej. En fin present väntar.


Nu kallar grytorna.

Ha det gott vänner!!!

Grön Curry Pasta (Thai)

Denna används till curry på kyckling, fisk, skaldjur och fläsk, men nästan aldrig till biff.
 
10 vita pepparkorn, lätt rostade i torr stekpanna
2 tsk korianderfrön, lätt rostade i torr stekpanna
½ tsk spiskumminfrön, lätt rostade i torr stekpanna
10 färska gröna chilifrukter
½ dl färska korianderblad, finhackad
6 korianderrötter, finhackade (sitter ofta kvar när du köper koriander i asiatisk affär)
1 tsk frusen krachai, finhackad eller 2 tsk torkat krachaipulver (en annan ingefärssläktning, som man har i curryn när den ska användas till fisk och skaldjur) – kan uteslutas
3 stjälkar citrongräs, finhackad
några cm färsk galangalrot, eller 5 skivor torkad (lätt rostad) eller 3 skivor frusen
6 skivor fruset makrutskal, finhackat (skal av en slags lime med skrovligt skal – ta vanlig lime om svår att få tag på)
8 vitlöksklyftor, finhackade
4 schalottenlökar, finhackade
2 mörkgröna salladsblad, finhackade
1 tsk gurkmeja
1 tsk kapi (räkpasta)
2 tsk salt
½ dl matolja

Mal de hårda kryddorna i kaffekvarn till ett fint pulver. Om du använder torkad galangal ska den även malas. Ta bort stjälkar och frön från chilifrukterna, hacka därefter. Vill du ha eldigare currypasta så som thailändarna ofta lagar den behåller du fröna på chilin. Om du använder torkade ingredienser ska de blötläggas i kokhett vatten för att mjukas upp i ca 1 timme. Spara lite vatten till spädning av pastan om behövs.

Kör alla ingredienser i mixer på högt varv tills blir en fin pasta. Du borde inte behöva tillsätta något av blötläggningsvattnet, men om knivarna fastnar kan du göra det. Pastan får inte vara rinnig eller soppig.

Använd några msk av currypastan i den curry du ska laga. Kvarvarande currypasta steker du i matoljan under ständig omrörning på ganska låg värme tills börjar dofta, ca 5-7 minuter. Låt svalna och lägg i plastburkar med bra lock eller i dubbla plastpåsar.

RIKTIGT GOTT!!

Per/Foodges

Gul Curry Pasta (Thai)

Receptet anges i gram

30 g citrongräs
30 g galangalrot
2 g kaffirlimeblad. Finns även som frusna eller torkade limeblad (kallas makrutblad och finns i asiatiska affärer)
30 g torkad chili
10 g kummin
20 g scharlottenlök
5 g svartpeppar
5 g salt

Kör alla ingredienser i mixer på högt varv tills det blir en fin pasta. Om pastan fastnar i knivarna, droppa i lite     vatten, men pastan får inte vara rinnig eller soppig.

Använd några msk av currypastan i den curry du ska laga. Kvarvarande currypasta steker du i matoljan under ständig omrörning på ganska låg värme tills det börjar dofta, ca 5-7 minuter. Låt svalna och lägg i plastburkar med bra lock eller i dubbla plastpåsar.

Fick detta recept av en thailändsk souschef som jag blev lite tjenis med…

Per/Foodges