foodges

Hej på Er, och glad påsk.

Hoppas att vintermånaderna har varit bra och att ni precis som jag har låtit grytorna regera i era kök. Vad kan vara bättre än att mumsa i sig en mustig kalops som stått och gottat sig i timmar när vädret ute skulle få en ärrad sjöman som jag att hålla mig inomhus. Eller att få värma sig med en riktigt het Chili con carne, när temperaturen går mot absoluta nollpunkten? Det är seriöst mys på riktigt hög nivå.

I förra numret pratade jag om att göra en självdeklaration och att kolla karmakontot. Jag har redan börjat att göra insättningar på pluskontot. I januari åkte jag och mina kollegor på Stollaby till Litauens huvudstad Vilnius för att göra ett gästspel med svensk mat på en av Vilnius innekrogar. Sofa de Pancho heter den. En ganska anspråkslös liten mexikansk restaurang med autentisk mexikansk mat som smakade fantastiskt. Och med tanke på hur svårt det är att få fatt i bra råvaror där borta, är bedriften ännu större. Vi visste inte vad som väntade när vi kom dit. Vi hade en tanke om att blanda det typiskt svenska som gravlax och äpplen med het chile och bönor. Så blev det visserligen också, men det var inte alls lika lätt som vi trodde. Vi är så vana vid att bara åka ut till bonden och få det vi vill ha, eller att bara lyfta på luren och få de allra bästa råvarorna till dörren dagen efter…

  Riktigt så enkelt var det inte i Vilnius. Majskyckling kunde inte levereras om man inte hade en veckas framförhållning, och grönsaker fick man vara uppe tidigare än tuppen och hänga på låset till den enda matmarknaden som fanns för att få färska. Annars var det fryst som gällde. Färsk fisk var något för drömmarna och en så pass enkel sak som vispgrädde var en ordentlig bristvara. Det är så himla lätt att bli bortskämd. Vi har det absolut bästa råvarorna runt hörnet året om, men vi tar det för givet. Och vissa bryr sig inte ens om vilket otroligt arbete som läggs ned i alla led från producent till konsument. Vi är helt enkelt galet bortskämda. Skulle det inte finnas färska råvaror i butiken skulle många av oss få tuppjuck.

 Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo. Att vi ska vara rädda om det vi har, och kanske inte alltid ta allting för givet. På många platser på jorden är färska råvaror en bristvara, och i Sverige lever många efter slit och slängmetoden. Det slängs galet mycket mat samtidigt som det finns människor som aldrig får äta sig mätta. Jag vill bara mana till eftertanke. Vi har det så pass bra i vårt avlånga land att det är lätt att glömma bort de som lider. Köp inte mer än vad du behöver, och försök att inte slänga så mkt.  Varje svensk slänger uppskattningsvis 100 kilo mat varje år. Det är horribelt. Jag har sett på många ställen i sociala medier om soppkök som startas upp lite varstans. Vilket fantastiskt initiativ. Nästa gång du funderar på att slänga mat, ha då dessa soppkök i åtanke. Eller varför helst sonika inte engagera sig i ett sådant kök. Att ge till de som inget har, är den bästa insättningen du kan göra på ditt karmakonto… Den tacksamhet och ärliga kärlek du får tillbaka är värt mer än alla pengar i världen..

 Vilnius i övrigt då?

 Har bara en sak att säga. Åk dit. En fantastisk stad med otroligt vänliga människor. Okomplicerat är ett ord som dyker upp. Litauen är ett land som fortfarande söker efter en identitet efter många år bakom järnridån. Det innebär att de är öppna för allt. Det är nästan 25 år sedan muren föll, men av det gamla Sovjet finns inte mkt kvar. Det finns spår, men inte mer. Det byggs nytt och renoveras om vartannat. När jag gick längs paradgatan fick jag känslan av att jag var mitt i en film som handlade om 20-talets New York, bara för att 20 meter längre ner känna mig som en vilsen Julia Roberts mitt i Beverly Hills.

 Jag var där mitt i smällkalla vintern. Det var ner emot minus 25 grader ute, men inomhus var värmen och kärleken enorm. Jag var konstant varm inombords och kände mig innerligt och ärligt välkommen. Sen var det ju billigt också. En trerätters på en bättre krog med dricka och extra allt gick på knappt 300 kronor.

 Jag kommer definitivt att återvända till Vilnius. Gärna snart.

 Och för er vardagskonstnärer finns det ett enormt utbud av handarbete och liknande som bara väntar på att ni ska komma och hälsa på.

 Gör som jag. Ta en veckas semester och åk dit i sommar. Ni kommer inte att ångra er. Och nästa gång du ser en bonde… Gå fram och skaka hans hand och tacka honom för att han fortsätter skämma bort oss med det bästa han har…

Kram på er!