foodges

Hej på er. Har ni det bra? Svårt för er att svara på den frågan, men jag ställer den ändå. Hur som helst så hoppas jag att kräftorna inte har anfallit och att de av er som äter surströmming inte skrämt iväg allt för många gäster. Surströmming är för övrigt en för mig oupptäckt värld som jag bara måste få sätta tänderna i. Jag minn från min barndom när min mormor, som var från Timrå mitt i surströmmingsbältet, envisades med att äta just denna enligt henne bästa av delikatesser. Jag minns också att det alltid var jag som drog nitlotten, och fick ta på mig att öppna burken. Så ni rättrogna surströmmingsälskare får mönstra lite förståelse när jag säger:

-          Jag är skeptisk…

Men min devis i livet är att prova allt en gång. Gillar man inte det efter ha provat är det ok att säga nej. Och jag hoppas få möjligheten att prova. Och snart. Jag har helt ärligt inte en aning om vad som väntar. Kanske tycker jag att det är det godaste som finns, och bara vill ha mer. Kanske ni hittar mig körandes porslinsbuss pratande med Uuulrik på toaletten. Jag har inte en aning. Och det skrämmer mig lika mycket som det gör mig nyfiken. Det är för mig otrampad mark. Eller oseglat vatten. Men det är just det som gör det spännande. Att inte veta vad ödet har för plan. Visst kan det vara skrämmande att ge sig ut på något nytt. Osäkerheten har etsat sig fast likt en isande nordanvind, och du fylls av tvivel. Varför ska du lämna den varma vårbrisen och segla ut mot horisontens starka vindar? Du börjar vackla. Du kanske som jag känner att du inte fullt räcker till. Har du förskansat dig den kunskap som krävs? Har du proviant så det räcker?

  Tvivlen växer sig allt starkare och du frågar dig gång på gång vad som är det värsta som kan hända… Det roliga är, att det svaret kan du endast få genom att prova. Och det är innerligt svårt, jag vet, att lämna det trygga bakom sig för att ge sig på nåt nytt. Speciellt om det rör sig om livsavgörande beslut. Som att byta jobb. Att byta boende. Att gifta sig, eller att berätta för kvinnan du hemligt håller kär, hur du känner. Ovissheten är det som skrämmer. Och avslutet. Avslut. Det låter så definitivt på nåt vis. Att komma till ett slut på det som varit, för att få till en förändring som du inte har en aning om vad den kommer med för last. Tryggheten styr oss. Vi blir bekväma med det vi har, och ser sällan vidare i sagan om vårt eget liv, just med den tanken, att förändring kan vara negativt. Det som många missar i det resonemanget är just ordet kan. Kan betyder inte är, och är per definition en obestämd form av kanske. Som i sin tur betyder: Inte alls säkert… Hängde ni med? Men vad händer då om man säger att förändring kan vara positivt. Betyder inte det ordet samma sak då? Jo, absolut. Men resonerar du så har du förmodligen ett halvfullt glas, snarare än ett halvtomt, och hela resonemanget faller på sin egen orimlighet. Nu ska jag sluta krångla till det. Jag har faktiskt en poäng med allt det här, även om det känns som jag irrat mig bort i ord och liknelser. Vilket jag ibland gör.

  Jag sade för ett par veckor upp mig från tryggheten på mitt förra jobb. Jag blev erbjuden kökmästarjobbet på en helt nyöppnad Gastrobar i Helsingborg, och genast ställde jag mig frågan vad som skulle hända när jag gav mig ut på nya stigar. Nu skulle jag vara med och forma ett ställe som kämpat med att hitta sin gastronomiska identitet. Jag visste vad jag hade, och hade inte en aning om vad som väntade. Jag stod inför valet att ge upp den varma vårbrisen till förmån för en betydligt starkare vind vid horisonten. Det var inte lätt. Men jag är en alldeles för nyfiken människa för att inte prova. Så jag gjorde som jag själv råder alla att göra. Stick ut hakan och våga när det känns som svårast. För då blir vinsterna som störst. Nu vet jag fortfarande inte hur det kommer att bli på mitt nya jobb, men jag vet med säkerhet att vi tagit de första stegen mot något helt nytt. Och det känns vansinnigt spännande. Jag är livrädd, men håller fast...

Ett ordspråk som jag myntade för många år sedan lyder:

-          På oseglade vatten väntar alltid nåt nytt och spännande. Även om det vid första anblick verkar stormigt.

 Så satsa. Avsluta. Gå vidare. Våga.

Nu ska jag bara samla mod att berätta för kvinnan jag hemligt håller kär hur jag känner. Men det mina vänner, tar vi en annan gång…

Kram på er