Kräksjuka och Pinnekjøtt

Man kan ifrågasätta det lämpliga att skriva om kräksjuka på en matblogg, men faktum är att den drabbade oss ganska hårt under skid- och nyårsveckan i Sälen. I vårt sällskap på 8 vuxna, två tonåringar och tre barn var jag den ende som undgick att ligga på knä på något av de klinkerförsedda toagolven. Så det var alltid någon som saknades när det var dags att äta...

 

Men oavsett att det spyddes till höger och vänster mest hela tiden så fanns det tid till både skidåkning och kulinariska äventyr under veckan. För det har blivit lite av en tradition att maten tar lika mycket plats under veckan som skidåkningen gör. Så här är det:

 

Vi är fyra familjer som under ett antal år förlagt vårt nyårsfirande till olika platser i de svenska fjällen. Vi hyr en stor stuga, vi bunkrar upp med mängder av vin och vi lagar vår mat tillsammans. För de här resorna har nästan blivit lika mycket umgänge kring mat som att åka skidor. Vi är ett matglatt sällskap och flera av oss är lika djupt involverade i tillagningen som i själva ätandet.

 

Reglerna är enkla; Vi har, förutom nyårsafton, en eller två kvällar var att ansvara för, liksom för en eller två luncher. Det mesta av råvarorna inhandlas på hemmaplan av den som är ansvarig för resp. måltid och sen brukar de flesta hjälpas åt med hackande och filéande under Gordon Ramsay-lik ledning av den som för stunden är ansvarig.

 

Mitt och familjens ansvar landade i två luncher och en middag. Nyårsaftonens lunch blev danska smørrebrød med öl och en lilleen. Fyra bröd per person må nog vara i mesta laget, men det är ju tusan så gott.


Så på danskt rågbröd, svenskt ljust rågbröd, kavring och vanligt vitt rostat ljust bröd serverades i tur och ordning rostbiff med cornichons, rostad lök och hackad pickles i majo, stekt panerad rödspätta med remouladsås, gubbröra, respektive räkor, ägg och tryffelmajo.


 

Fyra hyggliga lunchmackor och usel mobilkamera

Måndagens lunch blev enkel; stekta lamm- chile- och vitlökskorvar med surkål, vita bönor och Edvins senap från Västervik och surdegsbröd. Kan inte bli så mycket bättre mellan två åk.

 

Efter att vi i huvudsak ätit kött varje middag valde jag fisk för tisdagens middagsmeny och ett alldeles lysande Mattias Dahlgren-recept; Torsk från Lofoten med skogssvampsemulsion, forellrom och sticklök. Alltid lysande gott även om min torsk inte var från Lofoten utan från Ica’s frysdisk.

 

Måste nämna ytterligare två av veckans kulinariska höjdpunkter:

 

 

1. Besöket på Lammet & Grisen


Det var andra gången jag var där, men det är en matkoma-upplevelse utöver det vanliga. Vi valde deras trerätters vilken egentligen består av tre varmrätter; fläsk, lamm och oxe med sina respektive tillbehörsmenyer. Till det löste vi biljett i deras vinotek för att testa lite olika viner till resp. rätt. Briljant koncept, briljant mat och briljant service.

 

Lammfilet med timjan- och vitlökssky och rackans goda tillbehör


2, Min gode vän Kjell-Håkon’s norska specialitet; Pinnekjøtt.

En norsk paradrätt som de äter i huvudsak runt jul och är lammracks som saltats hårt och fått lufttorka. När det är dags för tillagning vattnar man ur köttet i ungefär ett dygn och ångkokar det sedan ungefär 2,5-3 timmar på en bädd av björkpinnar (vilka ger den karaktäristiska smaken år pinnekjøtt).

Detta serveras ihop med rotmos (som berikats med en avsevärd del av det fett som lammet efterlämnar i botten på ångkoket), mandelpotatis, norsk lammkorv och stark senap. En Aquavit eller två är nödvändiga för att spjälka ner måltiden. Men helt lysande.

 

Bilden har jag snott från Inernet.


Så trots hulkande mest hela tiden så kom också denna resa att bli en kulinarisk höjdpunkt.


Hej/Christer


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Blogg listad på Bloggtoppen.se Matbloggstoppen