foodges

YES. Nu ska det lagas mat. Äntligen en utmaning där jag kan visa vem jag är. Vad jag står för. Nu jäklar ska jag visa vad jag går för. Men först. Lunch. Återigen nån form av föda, knappt tjänlig. Jag misstänker att kocken precis fått lära sig att göra bechamel. Det var bechamel till allt. Helt sanslös dåligt. Mannerström var vansinnig. Jag hoppade över maten denna gång. Jag har upptäckt att jag lagar godare mat när jag är hungrig. Jag satte mig i stället för mig själv och lurade på vad för mat som skulle lagas. Skulle vi få välja råvaror själv? Skulle alla laga en rätt efter förlaga? Skulle vi få en hemlig låda? Det finns ganska mkt styckad lax.

Jag ska göra det enkelt för mig. Jag ska inte krångla till det. Sluta upp med ”trams”. Just i detta ögonblick var jag tacksam över att jag fått gå igenom alla utmaningar. Nerverna var under kontroll. Jag var lugn.

Uppställning.

En hel disk med fina råvaror. Det kan ju inte bli bättre. Jag får laga efte eget huvud. Yes, yes, yes. Vi fick två minuter att kolla vad som fanns i disken. Jag fastnade direkt för fläskkotletten. Och det var här och nu jag insåg att Mannerströms Husmanskonst var ett bra drag. Han har ett avsnitt i boken där han hyllar fläskkotletten. Han skriver att en fin bit fläskkotlett slår det mesta. Alla dagar i veckan. Jag håller med.

I disken fanns musslor, pancetta, potatis, pasta, ris, ryggbiff, chili, grädde, färska örter och mycket annat gott...

De flesta kolar på musslorna. Är det bara jag som läst Mannerströms bok?

Utmaningen börjar nu. Alla springer. Jag tar det lugnt. Jag vet vad jag ska ha. Kotlett, potatis, vitlök, persilja, smör, grädde och rosmarin. Fan vad dom slåss. Undan för ess. Jag knuffade undan någon lite lätt. Armbåge som tack. Men visst allt går i krig. Jag fick mina råvaror. Nu tillbaka vid min plats. Mice en place. Skala, koka upp, putsa och hacka. Känner mig cool. Jag har ganska gott om tid. Skalar potatis. Nynnar på nån låt. Jag njuter. Skönt. Det är här jag ska vara. I en stressig miljö med min mat. Det är som meditation. Så jäkla godis. Potatisen kokar med pesiljekvistar. Ser mig omkring. Det lagas väldigt mkt musslor. Jag tror de försöker flirta med Mannerströms kärlek till skaldjur. Det är bara en til som valt kotletten. Men kan det vara vinnaren med musslor. Tvivel. Har jag valt rätt. Sluta tänk. Laga. Ingrid sidan om har problem med spisplattan. Stackarn. Underkokt pasta är ingen höjdare. MEN HERREGUD. Vill du förlora detta? Kör ditt race. En kvart kvar. Dags att steka kotletten. I med smör. I med vitlök, i med rosmarin. Doften perfekt. I med kotlett. Ösa, ösa, ösa. Måste bli perekt om man ska köra enkelt. Vem kommer nu och stör. Hej Per.

-           Du ser ju nästan ut som en kock...

Det var det snällaste han sagt till mig hittills. Jag är rätt på det. Tar du mig vidare ska du få din barrunda i Amsterdam. Uprätthåll illusionen. Och Koncentration. Potatis klar. Värmer grädde sidan om kotletten. Hackade persiljan. Var e persiljan. Ingrid. Har du sett min persilja. Nä. Var fan är den. Ah. Mitt framför ögonen på mig. Där hade jag inte ställt den. Eller jo, det hade jag nog. Gör moset. Persilja, smör grädde, salt och peppar. Jag är kung på mos. Saknade socker och lite riven muskot. Men jag saknar även en vacker flicka och en dyr bil. Man kan inte få allt...

Dags att lägga upp. Rustikt, enkelt och förbaskat gott. Ringlar över stekskyn och som sista touch, en persiljekvist. Hade jag fått denna måltid efter en dags arbete på sjön, hade jag friat till kocken.

Andreas, kom fram.

Mannerström:

-          Hur har du tänkt och vad har du gjort?

Jag har tagit till mig det ni sa, och slutat upp med trams. Får reda på att det var ett klokt beslut.

Aujalay:

-          Du kommer ihåg vad jag sa till dig. Du är lyhörd. Mkt bra.

Fan det här kan ju funka. Jag är med. Men nu ska mannen som röstade nej till mig i helsingborg smaka. Måtte han gilla det.

-          Kött och potatis. Det är kött och potatis.

Fan du är inte dum du. Tre år i kockskola och arbete på fina krogar, och du ser att det är kött och potatis. I´m impressed. Hoppas att jag lär mig det en dag oxå. Men hur fan tycker du att det smakar.

-          Det är bättre än o´boy-coktailen från helsingborg.

Åh fan. Jag trodde alla älskade den. Jag skulle kunna lägga fram rå kyckling, och det hade vart bättre än den.

-          Lite salt mos. Om jag ska vara petig. Och det är vi ju iden här tävlingen.

Lite salt mos. Jag tar den. Känns ändå som ett helt ok omdöme. Nu lång väntan medan de andra rätterna smakas.

BRYT. Mat. Jag käkade upp min egen mat. Gud vet vad som bjöds till den vita såsen nu. Min mat var visserligen kall då, men den vita såsen gav mig kväljningar.

Juryn ska överlägga, sen beslut.

Uppställning.

Fem personer tar ett steg fram, och får reda på att deras mat var bra, men inte bra nog. Äventyret slut.

Jag får stiga fram i nästa led. Jag är så sjukt nervös. Snälla en snabb dom. Dra inte ut på det. Mannerström säger nåt om den stenhårda konkurrensen, och jag började planera för taxi i morgon. Men. En twist. Vi var bäst idag, och vi är vidare.

ÄÄÄÄNtiligen. Min enkla rätt var kanon. Jag hade visat råvaran omtanke och kärlek. Viktigt. Till de tio som fick lämna. Ett stort tack. Ni kämpade väl.

Vi anslöt oss till lökarna, äggen och fina fiskarna. Det var här jag skulle vara. Här hör jag hemma. Nu fortsätter äventyret. Konkurrensen ökade just ett snäpp. Nu var bara de bästa kvar. 30 skulle bli 14. Det kommer att bli tufft, men med en god portion humor och kärlek ska jag ge mitt allt.

Det lovar jag...