foodges

I förra numret kunde ni läsa om mitt fantastiska besök hos Anette och Roland på Vidabacke gård. Hos deras fantastiskt välmående lamm.  

I detta nummer tänkte jag prata lite om var man hittar Annettes och Rolands lamm när de har passerat genom pärleporten. Hur får man fatt i dessa fantastiska råvaror? 

Jag satte mig ner en dag och funderade lite på vart jag själv vänder mig när det är dags att hitta råvarorna med det där lilla extra.  Jag gick igenom min telefonbok för att kolla. Jo det är faktiskt så att jag har många av ställena i telefonen. Men sen är jag ju en matnörd i den högre skolan. 

Det var ett par ställen som jag fastnade för direkt. Några fantastiska ställen som jag går till ganska ofta, och ett ställe som jag definitivt borde besöka mer. Jag bestämde mig för att bege mig iväg och träffa personerna bakom dessa fantastiska ställen. För att prata med dom, och få dyka in i deras huvud och försöka förstå hur dom resonerar. Sagt och gjort. Jag ringde till Mats på Vikentomater. Dit åker jag inte bara för att köpa världens bästa tomater utan även för deras saluhall som hålls varje lördag där lokala producenter bjuds in för att för en dag skapa just en saluhallskänsla.  

  Jag satte mig med Mats för att språka över en kopp kaffe. Jag frågade hur resonemanget gick runt just dessa lördagar. 

Jag minns mycket väl mitt första besök på Vikentomater. Hej kändisen hörde jag en röst. Jag hade blivit igenkänd av Susanne, Mats fru. Sen dess har jag alltid blivit emottagen som om jag vore en i familjen. Jag blir ombedd att prova en ny marmelad som kokats på tomaterna. En bbq-sås fick jag ge mitt omdöme på. Jag fick till och med smaka på deras egenhändigt framställda tomatvin. Kanske ingen jättehöjdare, men det tyckte jag inte om Whisky första gången jag provade det heller. En blivande storsäljare kanske… Numer när jag kommer dit får jag reda på att jag vet var kaffet finns, och att det finns mackor och pålägg i kylen. Och det är en fullständigt unik känsla. Att känna sig så välkommen. Appropå kyl. Mats hade läst att jag skrivit i första numret att man gärna kunde lägga sina omsorgsfull utvalda tomater i kylen, bara man tar ut dom i god tid. 

Jag fick reda på att jag inte var klok, eller snarare snudd på bindgalen. 

Vem är jag att argumentera med tomatkungen själv. Så jag gör en pudel och ber er at inte stoppa tomaterna i kylen. Annars kanske Mats kommer och tar er. Och då kommer gatorna i pamplona verka tomma på kastade tomater… 

Dags att boka in nästa besök. Eller boka och boka. Jag gick helt sonika ner till Andreas på Gastronomibutiken i Helsingborg. Det är en delikatessbutik i Helsingborg som specialiserat sig på kött och ost. De styckar sina djur själva i den mån det är möjligt, och hängmörar det sista i sin stora kyl. Jag berättade varför jag var där, och han verkade först lite tveksam, men efter kort övertalning gick han med på en pratstund. Jag frågade hur han resonerade runt de råvaror han säljer. 

Vi pratade en del om den svenska köttindustrin och dess stora brister. Om den totala massproduceringen och att djurets välbefinnade glöms bort. 

Jag håller helt med. Hur många gånger har man köpt jättebillig köttfärs och vid tillagning förbannar man allt vatten i pannan och frågar sig var det kommer ifrån. 

Vi språkade lite till och jag kom på mig själv sitta och tänka att jag framför mig hade en kille méd hjärta för konsumenten. Sånt vill vi se mer av, tänkte jag när jag gick 

Sista stoppet för pratstunder i jakt på mina leverantörer av perfekta råvaror var hos Mats Glimstål som driver Mästerlivs på sundstorget i Helsingborg. Mästerlivs är en helt fristående butik utan centralstyrt sortiment. Vi satte oss ner och pratade i deras café. Han berättade om fördelarna med att inte vara centralstyrd och hur han kunde plocka in vad han ville, och framförallt vad kunden ville. Han kan beställa vad som helst från vem som helst åt vem som helst. Det som slår mig är att varje gång en kund går förbi, hälsar Mats på kunderna och tilltalar kunderna med deras förnamn. Det är uppenbart att kunderna här är återvändare. När blev du senast tilltalad med ditt förnamn på någon av stormarknaderna? 

  Vi ger oss ut på en lite rundvandring i butiken, och nästan vid varje hylla visar Mats upp nåt som han är ensam om. Vi stannar särskilt upp vid hyllan med oljor och vinägrar. Det här verkar vara hans guldklimp tänkte jag. Han visar stolt upp olivoljor som kostar en smärre förmögenhet och vinägrar som varit lagrade i eoner på ekfat. Han berättar att han har ett förflutet som kock, och att han därigenom fått lära sig vad som är bra och inte. Och det märks verkligen på sortimentet. Jag hittade t.ex. ett paprikapulver som jag varit på jakt efter i månader. Och personalen är supervänlig. Inte konstigt att jag går hit tänkte jag. Här hittar jag det jag behöver, och jag vet att det är super. 

  Jag lämnar Mästerlivs, och bara en sak dyker upp i huvudet. Han kunde förnamnet på alla sina kunder… 

Nu är det inte så jag jag på något vis vill uppmana er att inte gå på stormarknader. Jag handlar också på stormarknader, och det kommer jag att fortsätta med. Även om mina besök på sådana blir färre och färre. Men däremot vill jag uppmana er att då och då se bortom stormarknadernas enormt påkostade lågprisfasad och ge er ut på jakt efter de som verkligen kan och vill. De som kämpar lite i motvind. De som kanske rentav lär sig ditt namn och bjuder på en kopp kaffe och en macka och jag lovar er att ni hittar de bästa råvaror som går att uppbringa.  Och när du kör förbi en skylt som det står gårdsbutik på kör in och kolla. Där finns det guldklimpar…