foodges

Hej på er. Hoppas att ni har det bra. Jag har det alldeles utmärkt. Jag lagar mat som aldrig förr och livet är ganska skönt just nu. Ikväll ska jag laga risotto med skogssvamp och minnas mig tillbaka till Rom, som jag ibland saknar så innerligt att jag bara vill packa väskan och åka, och aldrig mer komma tillbaka. Jag saknar kärleken, passionen, temperamentet och naturligtvis den fantastiska maten. Men jag får helt enkelt köra budgetvarianten. Blåsa på Puccinis Turandot på stereon och bara mysa iväg. När Risotton står på spisen måste det komma passionerad italiensk musik ur högtalarna, annars blir det som inte riktigt bra.

  De av er som varit med ett tag nu, vet att jag är en väldigt passionerad matlagare. Vad kanske många däremot inte vet, är att jag har en älskarinna. En hjärtevän som stöttar mig i svåra tider och som gläds med mig i framgång. Hon är en sann vän, och är minst lika passionerad som jag. Hon kan få den mörkaste av dagar att verka strålande solig, och vända vilken ledsen mun upp och ner, bara genom att finnas där, Jag går aldrig till sängs utan att antingen ha henne vid min sida, eller kärleksfullt låtit henne vara med mig precis innan ögonen sluts. Vi har ett ganska enkelt, men otroligt passionerat förhållande. Jag älskar henne, och jag tror att hon älskar mig. Trots att det ibland kan vara både hårda ord, bittra toner och ilska. För när allt kommer omkring, så kan inte så häftiga känslor väckas om inte man älskar varandra. Vad jag med absolut säkerhet vet, är att utan henne skulle jag lika gärna kunna lägga mig ner och dö…

  Jag pratar om musik. Musiken är en lika viktig del i mitt liv som maten. Många är gångerna när jag varit riktigt ledsen, haft hjärtesorg eller bara varit innerligt förbannad. Då tar jag fram gitarren och spelar lite, och vips så har allt det där onda bubblat ut i tomma intet. Och om så bara för en liten stund har jag sinnesro. När jag var barn blev jag av min mor och mormor mer eller mindre tvungen att lära mig spela piano. (Mor kommer inte att hålla med). Jag gick hos en pianolärare som var av den hårda skolan. Han kunde vispa till fingrarna med en linjal om du missade ett stackato, eller om du drog ut på en åttondelston. Jag avskydde denna man. Han gjorde teknik av något passionerat. Det var inte förrän några år senare som jag insåg att tekniken var nödvändig för att förmedla klassisk musik.

  Jag hade för en kort stund tappat kärleken till musiken, men denna skulle återvända ett par år senare. Jag spelade under min ungdoms glansdagar bas i ett band från Ekeby, där jag är uppväxt. Vi kallade oss för Part of Life. Ett ganska passande namn. Vi blandade covers med egenskriven musik, och vi gjorde det bra. Vi fyllde fritidsgårdar och pubar vart än vi spelade. Vi var till och med ute på turné. Det var under dessa år som musiken blev min älskarinna. Nu förtiden är musiken allestädes närvarande, och är en otroligt viktig del i mitt liv…

  Vad har då detta med mat att göra? Det korta och enkla svaret är: ALLT!

Jag pratar om passion när jag lagar mat. Den passionen föds för min del ofta ur musik. Fråga vilken kock du vill, och jag lovar att denne vittnar om att maten smakar bättre om den är lagad under tiden du lyssnar på något du gillar. Om du inte tror mig, så prova. Eller hälsa på i din favoritrestaurang när de inte har öppet, och kockarna står och förbereder. Jag sätter en 100-lapp på att det spelas hög musik. När jag själv står med ”prepp” regerar hårdrocken. Gärna riktigt hårt. In Flames eller Iron Maiden är självklara val här. Det höga tempot och de bitterljuva stämmorna får mig i precis rätt sinnesstämning. Plus att det hjälper mig att få tiden att gå. Det är inte alltid roligt att skala potatis eller hacka lök.

 När jag drar igång grillen för lite BBQ, då är det Johnny Cash, Lou Reed eller Janis Joplin som går i stereon. Bara för att skapa det där autentiska på något vis.

 Lagar jag italienskt drar jag gärna igång Eros Ramazotti eller Gianna Nanini. Eller som jag skrev ovan. En riktigt fläskig Opera av Puccini eller Verdi. Jag lovar att passionen nästan rinner ur högtalarna rakt ner i maten.

 Lagar jag svensk husmanskost lyssnar jag dock inte på Thorleifs eller Vikingarna. Men det har att göra med att jag har innerligt svårt för den typen av musik. Nej, då blir det Lars Winnerbäck eller Eldkvarn. Då blir isterbanden precis så som jag vill ha dom.

 För att summera. Bra musik och god mat har ett par gemensamma nämnare. Men den kanske viktigaste av dom är att båda föds ur kärlek och passion. Så nästa gång du ställer dig vid spisen. Dra på din favoritskiva, skruva upp volymen och låt kärleken och passionen bara omringa dig. Jag lovar att maten smakar bättre!!!

Må väl mina vänner, och ”Rock on”