foodges

Jag är Andreas Wennborg. Husmanskonstnären från Helsingborg.

Jag är 32 år gammal och bor ensam i en tvåa i Helsingborg.

Jag är en gammal sjöman som gått i land för att följa mitt kall. Att laga mat. Under sju års tid var jag ute på böljan den blå och läste till sjökapten. En utbildning jag aldrig slutförde. Min dragning till matlagning var för stor. På min sista praktik på sjökaptensprogrammet spenderade jag mer tid i byssan hos kocken, än på bryggan där jag borde varit. Jag såg inte signalerna då, men tre år senare har jag nu landat på landbacken. Jag har under ett par år kört taxi i väntan på att dörren skulle öppna sig till ett kök nånstans. Jag insåg inte riktigt att jag var tvungen att öppna dörrarna själv. Det kom inga stekta sparvar flygande, så att säga.

Mitt matlagningsintresse har alltid varit stort. Hemma läste jag mer i Kalle Ankas kokbok, än i Kalle Anka & Co. Jag började dock inte laga mat på riktigt förrän jag flyttade till Kalmar. Vi var tre grabbar i klassen som bodde i samma hus, och vi började laga mat till varandra. Det var kul att höra deras reaktioner när jag gång på gång ställde till med mästerverk. Det gick från ett intresse till en sann passion. Jag älskar att laga mat, och investerar känslomässigt i allt jag lagar.

Att laga en maträtt för första gången, är som att vara passionerat nyförälskad, och att laga en maträtt som man lagat många gånger förr, är som att gå till sängs med sin älskade efter många års äktenskap, och fortfarande känna sig som en passionerad tonåring.

Jag drivs av en nyfikenhet för det nya, och en sann kärlek till det beprövade. Det jag brinner mest för är det enkla men fantastiska. Jag drivs av den svenska husmanskosten. En snart bortglömd konst som jag tänker väcka nytt liv i. Jag inspireras av Italien. På få ställen i världen behandlas mat och råvaror med sådan respekt.

Mina stora förebilder när det gäller mat är bl.a. Christer Lingström, Leif Mannerström, Tina Nordsröm(helsingborgstös, måste ju vara med), Keith Floyd, Heston Blumenthal och Jamie Oliver. Listan kan göras lång.

I Sveriges Mästerkock har jag fått chansen att laga min mat inför en kunnig jury. Och dom gillade det. Jag är definitivt på rätt spår. Jag har genom programmet fått ny kunskap och inspiration. Men framförallt, vänner för livet. Framför allt Per och Christer, som jag nu kastar loss den här skutan med, mot nya mål.

Jag har druckit högt uppsatta Japaner under bordet, jag har rullat hatt i Panama. Jag har spelat tärning i köpenhamn och jag har blivit knivhotad i Jordanien. Men ingenstans har jag kännt mig så levande och så hemma, som i köket...

”Vissa säger att matlagning handlar om liv och död. Vilka Idioter. Det är mycket, MYCKET större än så”

/Andreas